Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gästtyckare: Spel med döden som insats

Anders Bäcklander, LT:s gästtyckare, om spelbolagens aggressiva marknadsföring och människors spelberoende.

Annons
Spelberoende är en sjukdom, konstaterar skribenten. Foto: Janerik Henriksson/TT

Public Service backade till slut, efter stark kritik, från att låta spelbolag sponsra Vinterstudion. Sveriges television har en budget på över sju miljarder kronor och gott om pengar att producera tramsiga underhållningsprogram med ambulerande kändisar. Ändå behövde man ett tillskott från en industri som lever gott på inkomster från utsatta människor.

Anmäl text- och faktafel

Man tar sig för pannan. Är inte vitsen med skattemiljarderna att vi ska slippa reklam och sponsring – och att man håller en rågång mot omoralisk verksamhet i stället för att ge den kredd.

Det går inte att öppna en tidning eller en sida på internet utan att mötas av aggressiv, enfaldig spelreklam med skrupelfria ”celebriteter” som frontfigurer.

Spelberoende är en sjukdom på samma sätt som alkoholism, drogmissbruk och anorexi, men vården är inte lika utvecklad och skammen kanske större. Självmordsfrekvensen är 19 gånger högre hos drabbade än i den vanliga befolkningen.

Symbiosen mellan spelbolag, obskyra låneföretag, inkassobolag och statens indrivarverksamhet, skapar en dödlig brygd. Utlåningen till beroende personer som inte borde få låna är raffinerad och hänsynslös. Även om de försöker spärra ut sig utsätts de för ständigt nya erbjudanden, nya lånevarianter för att kringgå regelförändringar. De kommer inte undan, de är de bästa kunderna. Ytterst lönsamma så länge de lever.

Det som maffian tidigare ägnade sig åt, ägnar sig nu framgångsrika direktörer åt

Räntor på flera tusen procent förekommer. Det som maffian tidigare ägnade sig åt, ägnar sig nu framgångsrika direktörer åt och det accepteras i de fina kretsarna. Allt medan kunderna dras ner i ett moras av fattigdom, ångest och depression. Det är oanständigt.

På medeltiden var det dödsstraff på ocker, så allvarligt såg man på det. Man kan fortfarande dömas för ocker om man utnyttjar någons oförstånd, trångmål eller beroendeställning. Men straffen är lindriga och lagen används inte vilket säger en del om hur etablissemanget ser på de svaga i samhället och vilka eftergifter myndigheter gör för den ekonomiska elit som har hittat en lönsam affärsidé.

Ränta är det man betalar för bankens risk. Ändå springer banken till staten så fort man inte får betalt. Kronofogdemyndigheten agerar villig indrivare och prickar de som inte kan betala i tid vilket förvärrar deras situation ännu mer när de ska söka bostad eller jobb.

Den som lånar ut mot skyhög ränta till personer med beroende får stå sitt kast. Staten ska inte hjälpa till för skattebetalarnas pengar.

Två anspråkslösa förslag: förbjud spelreklam och straffa ocker. Nu.

Anders Bäcklander

gästtyckare i LT, anställd på Södertälje kommun 2008–2014 bland annat som stadsarkitekt

Annons