Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gästtyckare Anders Bäcklander: Spelet om Tronen

Annons

Anders Bäcklander, gästtyckare i LT, konstaterar att de flesta slut går aldrig att göra om.

Skådespelaren Emilia Clarke i rollen som Daenerys i tv-serien Game of Thrones. Foto: HBO/AP Photo

Varför blev alla fans besvikna över hur Game of Thrones slutade? Sista säsongen sög och de mest hängivna kräver med rätta att den görs om.

De tidigare delarna visade hur historiska, institutionella, och maktpolitiska krafter samverkade eller krockade, och formade människor i ett växelspel mellan individ och samhälle som gjorde dem begripliga även i sin grymhet.

Anmäl text- och faktafel

Berättelsen styrdes inte av hjältar, ödet eller gudar utan av kraftmätningen mellan olika samhälleliga rörelser. Spelet vällde fram med obönhörlig historisk nödvändighet och människor förändrades och utvecklades i dynamiken, och krossades när deras tid eller deras uppdrag var slut. Man förstod spelet och man förstod karaktärerna även om man sörjde när hjältar gick under.

Men så fick Hollywoods manusförfattare till sist ta över och styra upp slutet och förvandla pjäsen till ett obegripligt psykologiskt drama med irriterande hål i berättelsen. Sedan länge noggrant utarbetade aktörer blev i upplösningen obegripliga eller meningslösa och man undrade varför de överhuvud taget varit med. Andra genomgick oförklarliga personlighetsförändringar.

Efter sju långa hårda säsonger hastar man fram till en slags happy end i åttonde, som om man inte kom ihåg vad man ville berätta och varför. Bara avsluta eländet och gå vidare till nästa psykologiska såpa i mer välkänd och ointressant stil.

Boklådorna svämmas över av biografier om våra Tech-hjältar. Och de är viktiga men de är också en produkt av sin tid. Skulle världen sett radikalt annorlunda ut utan dem? Förmodligen inte.

Det är de strömningarna man måste försöka förstå annars blir tillvaron fragmenterad och man kan tro att tillfälligheter styr våra liv.

Det är de underliggande långsamma samhällsrörelserna som styr, även om synliga förändringar kan vara plötsliga, likt rörelserna i kontinentalplattorna som då och då förorsakar jordbävningar eller vulkanutbrott.

Det är de strömningarna man måste försöka förstå annars blir tillvaron fragmenterad och man kan tro att tillfälligheter styr våra liv.

Skribenten tar upp Europaparlamentsvalets slutspurt där Sara Skyttedals val av väskor, ”Pikanta historier från sunkiga firmafester (Peter Lundgren)”, Gucciväskor och traktamentsfiffel (Malin Björk) fick stor uppmärksamhet. Foto: TT

De förändringar som pågår i Europa och världen blir obegripliga om vi lyssnar på våra politikerdebatter, nu senast i EU-valet.

”Manusförfattarna” har även här gett efter för en förenklad och privatpsykologisk dramaturgi. Pikanta historier från sunkiga firmafester, Gucciväskor och traktamentsfiffel dominerade på upploppet, i stället för de många, obönhörliga och växande krafter som kommer att kollidera i framtiden och dominera våra efterkommandes liv. Demokrati, klimat, migration, resurser. Men inga aldrig så välmenande historieberättare kommer då att få möjlighet att skriva om sista säsongen.

Anders Bäcklander

gästtyckare i LT, anställd på Södertälje kommun 2008–2014 bland annat som stadsarkitekt

Annons