Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: Att stå upp för och hantera det avvikande

Det pågår just nu en rad debatter i medierna om yttrandefrihet och hur vi hanterar avvikande, ovanliga och provocerande åsikter. Parallellt med dessa diskussioner firade vi för någon vecka sedan även påsk – kristendomens viktigaste högtid, till minne av de händelser som utspelade sig efter att Jesus av Nasaret kom till Jerusalem för ungefär 2 000 år sedan.

Vid den tidpunkten pågick en religiös konflikt där Jesus, hans följare och andra nya växande liknande religioner, avvek från samhället genom att vägra erkänna den romerska kejsarens överlägsenhet, nödvändigt i det dåvarande romerska riket.

I stället fokuserade man på det inre religiösa livet och tron på Gud snarare än en världslig makt. Sådana läror tolererades absolut inte, varför just de tidiga kristna förföljdes så oerhört hårt.

Alla samhällen har sina känsliga frågor, trosföreställningar och uttryck som anses som farliga, som ifrågasätter konsensus, regler och lagar och därför förföljs och förbjuds. Tack och lov har vi i Sverige blivit mer civiliserade på så vis att vi inte längre avrättar människor som ifrågasätter den politiska ledningen.

Jesus och hans följare hade, om de tillåtits verka och hålla sina predikningar, inte orsakat någon skada på samhället. Men de var impopulära och ansågs hotfulla och det räckte för makteliten, varför många avrättades för sina avvikande åsikters skull.

Vi har tydliga lagar för att inte skada, hota och hata. Men allt otrevligt är inte våld.

Vi har, som sagt, tack och lov blivit mer civiliserade sedan dess. Vår förmåga som samhälle att hantera avvikare och provokatörer har blivit bättre och betydligt mindre våldsam. Men det finns fortfarande mycket rädsla och förbudsiver, och det går upp och ner i den allmänna samhällsopinionen om vi tror på att förbjuda sådant vi inte tycker om, eller om vi tror oss kunna klara av att leva i en tillvaro där inte alla alltid delar våra åsikter och värderingar.

Att försvara yttrandefrihet handlar inte om att vara för kaos och anarki. Vi har tydliga lagar för att inte skada, hota och hata. Men allt otrevligt är inte våld.

Diskussioner pågår just nu, om totalförbud för muslimska böneutrop trots att detta rimligen kan vara en lokal bedömningsfråga och om inreseförbud i allt fler länder, primärt för olika religiösa ”hatpredikanter”.

Nyligen drabbades en högerpopulist för att hon påstått att Mohammed var homosexuell, strax innan dess lades ett nytt förslag om att ändra grundlagen för att stoppa hemsidor vi inte gillar.

Det är helt rimligt att tycka att alla dessa ovanstående åsikter är otrevliga och irriterande. Men huruvida vi kommer få ett bättre samhälle för att vi förbjuder dem är en annan diskussion. Där går vi just nu tyvärr åt fel håll.

Svaret är inte, vare sig för 2 000 år sedan eller i dag, att förbjuda, trycka ner och förfölja den som avviker och är obekväm. Det är en av det fria samhällets viktigaste värderingar, och lika värt att stå upp för förr som nu.

Hanna Marie Björklund