Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lagens förlängda arm behöver rannsaka sig

Rättsstatens grund. Så skulle nog många betrakta det arbete polisen dagligen utför. Den nyutkomna reportageboken ”En svensk tiger” av Dagens Nyheters Hanne Kjöller, vittnar om en myndighet med stora strukturella problem.

Annons

Vår tillit till polisen är grundläggande för relationen mellan stat och medborgarna. Den ska bygga på respekt och i den utsträckning det är möjligt vara harmonisk.

I boken ”En svensk tiger” har Hanne Kjöller genom nio fall där enskilda och namngivna poliser talar ut porträtterat en myndighet med stora brister.

Chefstungviktare som i dag har samma eller till och med högre positioner ska på olika sätt ha deltagit i ett maktspel där kritik tystats och lydnad premierats.

Oavsett om polisernas synpunkter gällt konkreta förslag på hur arbetet kan effektiviseras eller anmälningar om rent övervåld har agerandet mötts med systematisk och ofta till en början subtil mobbning. Berättelserna rör nio enskilda personer och behandlar alla händelser som redan har ägt rum.

Samtidigt går inte det allvarliga i behandlingen att bortse från som tecken på en osund tysthetskultur i myndigheten.

Hur utbredd den faktiskt är är mindre relevant än att den som boken visar uppenbarligen förekommer.

Psykologsamtal, uteblivna möteskallelser och rena lagbrott tas i boken upp som inte ovanliga sätt att behandla kritiker inom kåren. När Kjöller hör av sig till involverade chefer händer det till och med att de inte ens nekar till intentionerna. Det är allvarligt.

Särskilt intressant är hur själva polisfacket i flera av fallen dessutom ställt sig på arbetsgivarnas sida – som om ärendenas utfall närmast redan på förhand var uppgjorda.

När Alliansen 2006 gick till val var en kraftig utökning av antalet poliser i landet en reform som det trummades hårt på.

Synliga poliser som inger trygghet krävs för Sveriges säkerhet och satsningen behöver inte ha varit fel. I dag uppklaras dock allt färre brott samtidigt som polismyndigheten är större och har mer resurser än någonsin.

Fallen Kjöller tar upp vittnar utöver det om en brutal internkultur som måste ses över.

Polisdiskussion får aldrig stanna vid kvantitetsaspekten.