Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kvotering är inte rätt väg

Ingenting förvånar längre. Nu verkar moderaterna anse att staten är bättre än aktieägarna på att avgöra vad som är i det enskilda företagets intresse. Det är den enda rimliga tolkningen av att moderaterna nu viftar med kvoteringshotet om inte börsbolagen lyckas få ungefär 40 procent kvinnor i börsbolagens styrelser till 2014.

Argumenteringen från partisekreterare Schlingmann är rätt så luddig. Han talar om behovet av att ”ta tillvara kompetens”, samtidigt beskriver han det som en jämställdhetsfråga, och då lär utgångspunkten mer vara ett representations- och rättvisetänkande.

Om vi börjar med representation och rättvisa är frågan naturligtvis vad en börsstyrelses sammansättning ska spegla. I grunden är uppgiften att ta tillvara företagets

intressen och representera ägarna. Om man vill använda representationslogik för att motivera krav på en viss sammansättning av bolagets styrelse, så är det rimliga att hävda att bolagsstyrelsen ska vara representativ för aktieägarnas sammansättning och i förhållande till kapital, inte personer.

Om man i stället är av uppfattningen att det är folkets sammansättning som ska speglas i börsbolagens styrelser är det naturligtvis mer än könsaspekten som behöver ses över. I en intervju med Schlingmann i Svenska Dagbladet lyfts frågan om invandrare, men det finns naturligtvis många fler perspektiv. Hur väl olika delar av landet är representerat i börsbolagens styrelser, för att inte tala om medborgarnas politiska preferenser, är perspektiv som skulle kunna hävdas av olika intressen.

Per Schlingmann talar mycket om den kompetens som går förlorad genom att det är så låg andel kvinnor i börsbolagen. Det verkar också vara det huvudsakliga argumentet för förslaget. Frågan är då om den kompetens som förloras leder till ett sämre resultat för aktieägarna.

De entydiga bevisen för det är svåra att finna. Det finns dessutom forskningsresultat som tyder på motsatsen, att det för vissa bolag kan vara skadligt med en ökad jämställdhet i styrelsen.

I en vetenskaplig artikel av Renée B. Adams och Daniel Ferreiera, ”Women in the boardroom and their impact on governance and performance”, i Journal of financial economics drar författarna slutsatsen att krav på könskvotering av bolagsstyrelserna skulle kunna skada redan välskötta bolag. Det finns även resultat från Norge som tyder på att företag med större jämställdhet klarar sig sämre, samtidigt som det finns andra forskningsrapporter, till exempel från Spanien, som visar på motsatt resultat. Vad som är sant är en fråga för fortsatt forskning.

Den bärande frågan är varför moderaterna anser att staten ska ha rätt att tvinga på företagen kvotering, när det finns forskning som visar att det, åtminstone för vissa

företag, skulle kunna leda till sämre resultat.

Den låga andelen kvinnor i börsbolagens styrelser är inte i första hand ett problem för bolagen. Hade fler kvinnor i styrelserna tydligt lett till ökade vinster och bättre resultat för bolagen skulle problemet varit borta inom något år. Att det är så låg andel kvinnor i dagens börsstyrelser är en liten del av ett stort samhällsproblem med en könsuppdelad arbetsmarknad som också märks till exempel i en låg andel manliga förskolelärare. Det är ett komplicerat problem som kräver många olika åtgärder och inte minst en medvetenhet och debatt. Att välja en tvingande kvotering är dock ingen bra lösning, vare sig vid anställning av förskollärare eller vid val av börsstyrelser.