Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kulturdebatt: Pelle Norlin om Havneskölds inlägg: ”Hur skilda från varandra är vi i vår stad”

Artikel 2 av 4
Kritiken mot Ninne Olssons framträdande
Visa alla artiklar

Grete Havnesköld skriver en intressant artikel LT 23 februari under rubriken ”Ett mångkulturarbete baserat på fördomar” utifrån Ninne Olssons beskrivning av segregationen i Södertälje och förhoppningen att utveckling kan vändas så att det snart kan bli gott att leva i ett mångkulturellt samhälle. Havnesköld tolkar Olsson som att det är mångkulturen som skapar kriminaliteten.

Utan att känna Olsson närmare känner jag mig säker på att det inte är mångkulturen som hon tror orsakar kriminalitet. Det diskuteras också om det finns barn som inte, likt muminfamiljen, vet vad jultraditionen innebär. Det är väl naturligt att nyanlända barn bara är medvetna om familjens egna traditioner?

Frågan är om det är en brist. Ja, skulle jag säga, det är en brist att inte lära känna sina medmänniskor, andra människors kultur och deras tankesätt. Det segregerade samhället sätter käppar i hjulet för ett interkulturellt utbyte, vi blir mindre kunniga om olika sätt att tänka och leva som finns nära oss i vår stad och när vi inte möts sprider sig okunnigheten i alla riktningar. Men det är ju skönt att sitta hemma och titta på tv också.

Jag tittar just nu på Atlantic crossing på ettan och tycker det är väldigt intressant att se hur den norska kungafamiljen hade det under andra världskriget. Det gör mig inte till någon rojalist, men lär mig något om den tiden och de kungliga människorna.

Under mina femtio år i Södertälje har jag bara blivit hembjuden till en familj som talar suryoyo eller arabiska tre gånger. Jag tror inte det är ovilja, för jag har arbetat med många och haft goda relationer, men det finns en blyghet när vi tänker att vi tillhör olika folkgrupper eller olika samhällsklasser. Eller hur vanligt är det att vara bästis med någon som är trettio år yngre? Det är lättare att sitta hemma och titta på tv och tänka ”dom är inte intresserade av oss”.

det finns en blyghet när vi tänker att vi tillhör olika folkgrupper eller olika samhällsklasser

Det är här kulturen kan göra något underbart. Oktoberteatern har bjudit oss på många pjäser om människorna i Södertälje som fått mig att känna att vi hör ihop, att vi är en stad. Om Havnesköld tycker att Oktoberteatern eller Ninne Olsson ger en stereotyp bild av människor som invandrat från andra länder är det väl inte så konstigt.

Handlar inte hela livet om just frågan att förstå sig på någon annan? Jag har svårt att förstå mig på min fru, fast vi levt ihop i snart trettio år och hon kan antyda att jag har en förenklad bild av henne. Jag har just gjort mig en bild av Grete Havnesköld utifrån denna enda artikel och den är nog rätt ensidig – och det är jag väldigt glad för! För det är trots allt alternativet till att inte veta något, och början på att förstå mer om en människa.

Det vore intressant om Länstidningen tog upp denna stafettpinne. Hur lever vi i vår stad, hur skilda från varandra är vi? Vad är det vi inte visste att vi ville veta om någon annan? Och på gruppnivå - Sverige har på femtio år gått från att vara världens mest jämlika land till att vara ett av Europas mer ojämlika. Som medlem av medelklassen kan jag undra hur det är att leva på hälften så stor fot. Jag vet inte hur det är, men bara tanken på det gör mig så ledsen och rasande på samma gång. Detta tror jag, mer än något annat, är det som håller människor isär.

Pelle Norlin

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel