Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pia tecknar en barndom i djup misär

Minnen som berör. Järnabon Pia Jämtvalls självbiografiska teckningar på Saltskog gård ger tid för eftertanke.

Annons
På lördagen ställer Järnakonstnären Pia Jämtvall ut många av sina självbiografiska teckningar under samlingsutställningen ”Minnen” på Saltskog gård.

”Det handlar om livet, konsten och döden”.

Det låter som en klyscha, men den lilla konstnären som vankar fram och tillbaka i stora salen på Saltskog gård menar allvar. Det syns både i hennes ansikte, och i hennes bilder. Hon lever för dagen – som nykter alkoholist.

Under temat ”Minnen” ställer fyra konstnärer ut på Saltskog gård med vernissage på lördag.

Minnen kan framkalla olika bilder. Minst sagt.

I rummet bredvid Pias utställning hänger Bengt Petterssons färgrika, levnadsglada målningar med motiv från folkhemmets dagar, med hopp och framtidstro.

– Nej, jag skulle inte kunna göra de bilderna. I mitt fall handlar det om misär, säger Pia efter ett besök i grannrummet.

För tio år sedan gav hon ut den självbiografiska bilderboken ”Sannsagan om Pia”. Många av de bilderna, teckningarna, finns med på utställningen. Själva boken också.

– Det var ett behov jag hade, att berätta min historia. Kanske tänker några, som har med barn att göra, till. Typ barnavårdsnämnden kunde vara en bra besökare till utställningen.

Pias uppväxt var tuff, snarast hemsk. Att läsa och studera hennes sannsaga är ändå djupt intressant, en ond saga sedd från botten av folkhemmet.

Bilderna kan ibland vara enkla, men ack så tydliga.

– Jag är bra på att teckna, det har jag alltid varit. Teckna var det enda jag fick göra som barn. Farmor lät mig rita på sönderklippta Konsumpåsar. Ja, det är inte det sämsta att teckna på, ofta bättre än de finaste ritblock.

– Mina bilder är knappast roliga. Men dråpliga om det tuffa livet. Och jag är rätt bra på att avbilda, säger Pia och plockar bland det digra materialet.

Nu lär hennes utställning bli tredelad. För Pias minnen handlar också om hur hon träffade den specielle konstnären Harvey Cropper. Och mötet och livet med tecknaren Lars Hillersberg.

– Harvey var min lärare. Hon lärde mig att måla och teckna på japanskt vis, med vargpensel. Så målningarna med färg här på utställningen handlar om tiden med och hos Harvey.

Ganska omgående efter att livskamraten Lars Hillersberg gått bort för nio år sedan gjorde Pia en uppföljning på ”Sannsagan” – ”Boken om Pia och Lasse”. En tecknad historia som tar vid där den första boken slutar, en seriebok med lyckligare ton.

– Vi hade det bra, jag och Lasse. Han var underhållande. Boken handlar om livet, konsten och döden. Vi var ett par som hjälpte varandra i konstnärskapet.

– Nej, jag är ingen serietecknare, jag är inte så disciplinerad. Om jag livnärt mig som konstnär? Konstnär har jag varit, inte mer.

Pia Jämtvalls teckningar är direkta.

Mer läsning

Annons