Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Massor, massor, massor av naket i Hölö kyrkskola

Marianne Kube fyller Hölö kyrkskola med ”Naket” under våren. – Jag hoppas att besökarna känner att naket är normalt och inte fnissigt. Att varje kropp uttrycker något personligt.

Annons
När det går fort kopplar jag bort hjärnan. Då är ögat direkt kopplat till handen.

En naken man kliver in i ringen av människor, ställer sig tillrätta och förändrar därmed atmosfären i hela rummet. Blickar bedömer former, proportioner, förkortningar, skuggor och vinklar och översätter dem med snabba drag till pappret framför sig.

– Det går nästan att skära genom koncentrationen med kniv. Det är en kick, beskriver Marianne Kube.

Hon har målat kroki, teckning efter levande modell, i 50 år och säger att stämningen alltid är densamma. Även när hon som bildlärare lät sin gymnasieklass pröva att skissa av en naken modell.

– Först var det fnissigt och pinsamt men så fort vi började blev det helt tyst.

I hennes utställning ”Naket” visar Marianne massor av nakna kroppar som hon mött genom åren. Sällan slänger hon en teckning, så det finns mycket att välja på.

Teknikerna hon använt varierar. Kol, akvarell, oljepastell och blyerts. Några bilder är nya med finare, lite spretiga, drag. Andra papper har gulnat av ålder och bär robusta livliga linjer.

– Jag tror jag var bäst strax efter Konstfack. Då har man fått så mycket hjälp av lärare, man var på g och oförstörd. Sen började jag jobba och tecknade på kvällarna. Då var jag tröttare. Nu är jag pensionär och då blir det mer fart igen, säger Marianne och pekar ut alla perioder bland konsten som kommer att synas i utställningen.

Kroki är ett vanligt sätt för konstnärer att träna på tekniken, det absolut bästa sättet menar Marianne.

– Ja, allt finns i människans kropp och sen kan du översätta det till andra saker.

Och helt naket bör det vara, annars framhävs inte former och vridningar ordentligt.

– Visst kan han ha ett par små byxor på sig, men det stör lite.

Marianne försäkrar att nakenhet inom kroki aldrig är erotiskt, det blir aldrig personligt utan handlar om former. Hon tror att det skulle vara nyttigt för fler att pröva på, även de som inte har konstnärsambitioner.

– Bara att få se en naken människokropp, en helt naturlig. Det tror jag är bra, så att det blir mer normalt.

Sen berättar hon om en modell som skulle skoja till det och kom in i en kort avskuren tröja och hatt. Bara.

– Då blev det något annat. Det blev genant. Men det kanske bara är jag som är tillknäppt.

Marianne tycker fortfarande att hon har mycket att lära av kroki, varje kropp bjuder på nya utmaningar.

– Dels är kroki roligt för att människors kroppar alltid uttrycker något personligt. Dels går det fort.

Hon har några minuter på sig. När modellen släpper sin ställning är verket klart.

– När det går fort kopplar jag bort hjärnan. Då är ögat direkt kopplat till handen. Först efteråt tittar jag och blir riktigt förvånad över vad det blev, säger Marianne.

Hon sträcker ut armen som om fönstret i den lilla ljusa ateljén i Hölö kyrkskola var hennes staffli. Att stå och måla passar Marianne bäst för hon föredrar långa svepande rörelser, säger hon.

– Mitt problem är att jag tecknar för stort på för litet papper. Jag målar utanför ramarna, skrattar den erfarna krokikonstnären och sveper med handen i luften över ett huvud, en fot och en arm som lämnats till betraktarens fantasi.

Marianne Kube har sparat de flesta teckningar hon gjort i sitt liv, hon började måla när hon var bara några år gammal. Nu har hon plockat ihop utställningen ”Naket” med krokiteckningar, några ända från tiden på Konstfack, där hon gick ut år 1967.

Bor på Mörkö om somrarna

Namn: Marianne Kube.

Ålder: 71, född 1943 och uppvuxen i Huddinge.

Bor: Halva året i Huddinge och sommartid på Mörkö.

Familj: Maken Erwin Kube, två barn och fyra barnbarn.

Gör: Bildkonstnär och pensionerad bildlärare.

Favoritkonstnär: Lars Lerin ”Han är en otroligt skicklig akvarellmålare”.

Aktuell: Utställningen ”Naket” i Kulturcentrum Hölö kyrkskola den 18–19, 25–26 april och 2–3 maj. I kaféet hos Kulturcentrum visar hon också till den 9 maj utställningen ”Jag måste rita” med teckningar som hon ritade som barn, från några års ålder. ”Jag tecknade hela tiden, jag gick inte att stoppa”.

Annons