Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Jag tänker aldrig igen använda helvetesmaskinen som får mina ben att blöda

Jag balanserar på ett ben i duschen med hopbitna käkar och trycker den aggressivt surrande maskinen mot min hud. Drar den långsamt uppför smalbenet men ger upp precis innan knäet eftersom det gör så fruktansvärt ont. Jag har köpt en epilator och blod sipprar ut ur mina hårsäckar.

För er som inte är bekanta med denna helvetesmaskin, är en epilator en välutvecklad hårborttagningsmojäng som med stor precision rycker ut hårstrån från roten. Eller som det står i produktbeskrivningen: ”Pincetterna har en MicroGrip-teknologi med innovativa pincetter som effektiviserar hårborttagning, även på en kortaste hårstråna (0,5 mm) som vax inte klarar av. Ger en hud som är slät i upp till fyra veckor.”

Men sen en dag fick jag nog. Jag nådde en gräns av "hit men inte längre" i den egentligen rätt meningslösa kampen mot håret på min kropp.

Det var den sista meningen jag fastnade för – att slippa raka benen på fyra veckor kändes lockande. För till skillnad från blondare och mer hårlösa vänner som på sin höjd får lite gulligt fjun vid knäna, är mina orakade ben som att vada genom tät vass. Håret växer snabbt och är grovt, två dagar efter rakning så är benen återigen täckta av ilsken svart stubb.

Och jag vill ju vara sommarfräsch. Fin. Snygg. Sexig. Därför bet jag i början ihop enligt någon gammal förlegad "vill du vara fin du lida pin"-mentalitet och tryckte helvetesmaskinen mot huden med blandade känslor: å ena sidan tillfredsställd över det släta resultatet, å andra sidan starkt ifrågasättande till vad sjutton jag höll på med.

Ärligt talat känns det fullkomligt idiotiskt att halvgråtandes i en dusch misshandla mina ben

Men sen en dag fick jag nog. Jag nådde en gräns av "hit men inte längre" i den egentligen rätt meningslösa kampen mot håret på min kropp.

För ärligt talat känns det fullkomligt idiotiskt att halvgråtandes i en dusch misshandla mina ben för att stå emot det mest naturliga i världen: kroppsbehåring, för det mest konstruerade: skönhetsideal. Jag skäms, för jag vet att jag i grund och botten inte gör det för min egen skull – utan för samhällets som genom en blomstrande skönhetsindustri berättar hur hårlös jag bör vara för att känna mig som nöjdast med min kropp. Jag skäms, för att jag önskar att jag var bekväm nog att inte bry mig alls om kroppsbehåring - men vet inte hur.

Vad jag däremot vet är att jag aldrig igen tänker använda helvetesmaskinen som får min hud att blöda. Trots att det efter sådär två dygn, när svullnaden och rodnaden väl har lagt sig, ger släta ben i upp till fyra veckor. Eller nåja, två veckor i alla fall. Produktbeskrivningen ljuger lite. Eller så är den kanske bara inte anpassad efter kvinnor som har mer än lite fjun med hår på kroppen.

BONUSMATERIAL – idé till nästa actionfilm:

I ett kalt källarrum med blinkande lysrör har Mr X blivit förhörd i timmar – men han vägrar ändå avslöja sin säkerhetsklassade information. Förhörsledaren, låt oss kalla honom ”The boss”, lutar sig närmare Mr X:s sargade ansikte: ”You leave me with no choice Mr X, let’s bring forward the…epilator.

"NOOOOO" skriker Mr X med skräck i blicken och försöker slita sig loss från stolen han sitter fastbunden vid. Men det finns ingenstans att fly. Och när maskinen, som har en MicroGrip-teknologi med innovativa pincetter som effektiviserar hårborttagning, även på de kortaste hårstråna (0,5 mm), börjar rycka hår från Mr X smalben – så avslöjar han ALLT.

Snart på en bio nära dig.