Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: ”Flerspråkighet bara en tillgång – som politiker rimligen bör nyttja”

Den första kvinnan med somalisk bakgrund har valts in i Sveriges riksdag – Leila Ali Elmi. (Angeredsbon företräder Miljöpartiet, men det är inte relevant för min krönika.)

Vad jag funderar på är det faktum att lika snabbt som det blev känt, lika snabbt riktades anklagelser om "klanröstning" mot henne och hennes väljare.

Men varför är det plötsligt "klanröstning" när en somalisk kvinna värvar röster bland folk som ser sig själva i henne? Varför är det mer "klan" än om någon försöker värva personkryss från en grupp där hen har ett särskilt inflytande, bland människor i ens bostadsområde eller bland människor som hen relaterar till på något annat sätt? Eller om någon från ett parti försöker värva röster ur en viss grupp som gynnas av just det partiets politik?

Och varför är det "klankampanj" att kampanja på andra språk än svenska för att vara inkluderande? I synnerhet när personen i fråga till och med råkar arbeta som tolk. I vårt land har många ett annat modersmål än svenska, vilket kan göra det svårt att hänga med i debatter och förstå politikernas tal. (Uppenbarligen har även de med svenska som modersmål svårigheter med att uppfatta nyanser. Istället faller de för populistiska, enkla lösningar på komplexa problem.) Det tar tid att lära sig ett nytt språk, särskilt när en kommer till ett nytt land som vuxen. Att politiker själva behärskar fler språk är därför bara en tillgång – som de rimligen bör nyttja.

SVT tolkar redan för de med nedsatt syn och hörsel. SVT och SR har nyheter på många olika språk. Även LT:s Elias Zazi sände nyheter på arabiska under 2016. Inget konstigt med det – så varför är detta plötsligt ett problem?

(För övrigt är det väldigt enkelt att klicka på "Visa översättning" under texten på Facebook/alternativt högerklicka om en använder Google Chrome:s webbläsare och trycka på "Översätt till svenska", för den som vill förstå vad det står.)

Om någon påstår felaktigheter under sin kampanj – oavsett om det görs på svenska eller på ett annat språk – är det självklart fel, och det lär komma fram förr eller senare.

Men sluta upp med att misstänkliggöra och förminska sådana som Leila Ali Elmi. Hon har alldeles uppenbart kämpat hårt under valrörelsen. Och låt bli att förminska de som valt att sätta sin tilltro till henne.

Hon formulerar det fint själv:

”De enda som inte är överraskade över min riksdagsplats är de som vet att förorten behöver en röst. Jag ska prata för "orten", inte om och till den. Diskussionen om min riksdagsplats är inte bara av ondo utan blottlägger de krafter som inte vill att jag ska lyckas”, skriver Leila Ali Elmi.

Slutligen vill jag tipsa er om att läsa detta reportage om hennes väg till riksdagen, signerat Niklas Orrenius och fotograf Anders Hansson.