Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kritiska perspektiv behövs i barnfrågor

Det är omröstningstider i Sveriges riksdag, ett antal motioner och propositioner ligger på bordet. Två av dessa berör ny lagstiftning om barn och unga och har föregåtts av omfattande lobbyarbete.

När det kommer till sådana här förslag är risken att diskussionen blir så oerhört emotionell att det kan vara svårt för kritiska röster att nå fram. För ingen vill vara emot att barn ska ha en så bra uppväxt som möjligt. Frågan är bara om ett visst politiskt förslag verkligen är den bästa vägen dit.

I april röstade riksdagen om en motion om att införa begränsningar på datorer i skolor med syfte att blockera porrsurfande, Norge har nyligen infört något liknande. Förslaget har förts fram av nätverket ”porrfri barndom”, som talar om hur barn ”förtjänar en uppväxt fri från våld” och hävdar att det finns samband mellan porrsurfande och sexuellt våld samt att ”90 procent” av alla scener i ”porrfilmer” ”innehåller våld”.

Så mycket i detta är fel. För det första är det inte alls säkert att det finns en hållbar teknisk lösning, att blocka alla enskilda webbadresser är omöjligt, och de andra lösningarna som finns blir lätt klumpiga och bristfälliga, och riskerar att även blocka andra bra sidor, som RFSL. För det andra vet vi att barn inte kommer sluta vara nyfikna på sex bara för att skolan installerar något halvtaskigt filter. Bra värderingar kring sex kräver långsiktigt arbete, att prata med barn och unga om sex och värderingar. Slutligen har dessa organisationer en väldigt märklig bild av vad som är ”våld” och för fram högst tveksam ”forskning”, vi vet de facto väldigt lite om huruvida porr skulle ha en viss psykologisk effekt.

Sverige har mycket bättre lagskydd för barns rättigheter än vad vissa andra länder som också skrivit under barnkonventionen

I juni är det sedan dags för riksdagen att rösta om huruvida FN:s barnkonvention ska bli svensk lag. Sverige har såklart redan lagstiftning som exempelvis förbjuder barnaga, men många organisationer tror att barnkonventionen skulle utgöra ytterligare ett lager av juridiskt stöd för att tolka vissa situationer på ett visst sätt.

Just det är problemet med den här typen av internationella konventioner, Sverige har mycket bättre lagskydd för barns rättigheter än vad vissa andra länder som också skrivit under barnkonventionen, allt handlar om hur olika länder tolkar frågan.

Det riskerar i sin tur att innebära att barnkonventionen bara blir ett verktyg för vissa lobbyintressen i just deras frågor. Det skulle kunna gälla allt från en generösare asylinvandring till att hindra homosexuella par från att adoptera.

Så fort ett nytt lagförslag dyker upp som handlar om barn och unga blir brösttonerna höga och känslorna svallar och det verkar vara svårt för många att hålla huvudet kallt och även se de kritiska perspektiven. Just därför är det viktigt att så sker, inget av förslagen bör bli svensk lag. 

Hanna Marie Björklund