Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kollegan minns sin arbetskamrat Stig Thörn: ”Rakryggad, välartikulerad och med ett inkännande leende”

Artikel 12 av 20
Minnesord i LT
Visa alla artiklar

Stig Thörn, Södertälje har gått bort. Han blev 85 år. Närmast anhöriga är hustrun Gunilla, dottern Karin och sönerna Bo och Lars med familjer.

Annons

Mitt i den heta sommaren 2018 fick vi det sorgliga och överraskande beskedet att Stig gått bort. Stig som alltid funnits där; rakryggad, välartikulerad och med ett inkännande leende på läpparna.

Stig fanns med i många sammanhang utöver arbetet med lärarutbildning. Han arbetade ideellt i politiken och i flera olika föreningar. Lärarutbildning kom att bli den viktigaste ingrediensen i hans framgångsrika yrkesliv. För detta hade han en omvittnad talang som ledde till flera utbildnings- uppdrag både nationellt och internationellt. Han arbetade bl.a. för SIDA:s räkning med lärarutbildning i Kenya och i Pakistan som utbildningskonsult. Hans ”hemmaplan” dit han hela tiden återvände var Förskoleseminariet i Södertälje, Erikshällsgatan 34. Som rektor gjorde han här ett strålande arbete - han var utbildningen i Södertälje.

Stig kom dit som ung folkskollärare och fil.kand. via uppväxten i Majorna, Göteborg. Med sig i bagaget hade han, utöver sina pedagogiska kunskaper, en värdegrund förankrad i Bohusgranit och ”äkta” västsvensk liberalism. Ledaregenskaper och vikten av kamratskap fick han i scoutrörelsen, som han hade kontakt med hela livet. Dessa kvaliteter och ungdomlig entusiasm och mod bidrog till att uppbyggandet och starten av den nya institutionen genomfördes galant och snabbt. Det var bråttom, då ropen ”Daghem åt alla!” låg i tiden, runt hörnet. Ett lyckat pedagogiskt arbete inleddes nu, år 1964. Seminariet i Södertälje kom snart att bli en dynamisk, levande ”pedagogisk verkstad ” under Stigs ledning, där pedagogisk förnyelse blev arbetsmodell. I en större kontext blev utbildningen en del av upp- och utbyggandet av den unika svenska förskolan.

Att fått vara med om detta var ett privilegium. Vi fick del av ett arbetsliv långt utöver det vanliga. Här var det högt till tak – det mesta var möjligt. Inga papper var färdigskrivna. Stig gav oss stor frihet under ansvar och brydde sig om alla. Debatten var intensiv, prövande, intellektuell och spännande. Arbetsglädjen var påtaglig. Stig fanns där längst fram: rakryggad, inspirerande, strukturerande och formulerande ”Södertäljeandan”, som vi, i kollegiet, senare tillbakablickande besjöng med textraden ”Här fanns en anda fri att växa i, den andan var vi”. Den andan var inte minst Stig: uppskattad, omtyckt och bevarad i ljust minne av oss, många kollegor och vänner.

Lars Caiman, kollega och vän.