Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Känslofylld nypremiär av Deras rum

När de sex unga kvinnorna står på scen i ”Deras rum” lyfts nyanserna i livet fram. Brännpunkten är Södertälje. Just nu.

Annons

Hur är det att vara en ung fri kvinna i Södertälje i dag? Eller är kvinnorna bara potentiellt fria?

I ”Deras rum” har ensemblen Livet, bitch! vävt ihop berättelser om lycka, styrka och djupaste ångest. Att hitta sig själv, sin egen kraft och skapa en plats där man är trygg är ett återkommande tema. Skådespelarna kastas mellan känslor. På ytan kanske allt ser lugnt och bra ut, men där inuti – i det inre rummet – finns det så mycket mer.

Föreställningen bygger på monologer som flätas samman. Iman Keise protesterar när Manosh Milkonian pratar om IS. De svenska kvinnorna förklarar för Iman hur hon ska tänka kring sin mamma. Mamman som misshandlas på sitt jobb, där hon sitter utsatt som taxichaufför och inte kan värja sig från hatet mot muslimer. Att materialet är nyskrivet och nära är den största styrkan i”Deras rum”. Detta händer nu, på riktigt, just här i Södertälje. Publiken lever sig in i berättelserna. Igenkännande skratt. Tryckande tystnad när ångest gestaltas.

Att kunna visa känslor i monologform kräver mycket. Allt hänger på den enskildes prestation. Det är naket och utlämnande. Samtliga i ensemblen klarar det utmärkt. Cecilia El-Matni pendlar mellan uppsluppen frihet och ett konstigt tryck över bröstet. Linnea Tengroth vill hitta kärleken. Eller är det jakten som ger mest? Att få känna sig åtrådd. Är det därför hon jagar efter den hon inte kan få?

Det har hänt något med föreställningen sedan uppspelet i januari. Då fick ensemblen spela pjäsen som de jobbat med i två år för första och kanske sista gången. Facket hade krävt att skådespelarna skulle få avtalsenliga löner vilket Oktoberteatern inte hade räknat med. I lördagens nypremiär hade ensemblen en starkare energi. En annan självklarhet. Kanske var det upprättelsen av att ha fått en efterlängtad spelperiod som gav ensemblen extra stadga. Att jobba under ifrågasatta premisser kan få den mest rutinerade att tveka. Fyra av kvinnorna på scenen är amatörer på pappret men deras långsiktiga arbete med Livet, bitch! har gett dem stadig grund som grupp. Det har krävts mycket arbete av hela ensemblen för att få ihop en sådan här föreställning. Johanna Thor och Grete Havnesköld har skrivit manus, regisserat och skapat ”Deras rum” som är brännande aktuell.

De ämnen som tas upp ger en god grund för spännande samtal. Pjäsen väcker en lust, en lust att se mer nyskrivet material från Södertälje och fler unga skådespelare på scen. Jag hoppas att ensemblen får möjlighet att spela även utanför Oktoberteatern då ”Deras rum” både berör och inspirerar. Drömmen om att få vara kvinna och fri är långt ifrån självklar oavsett var man bor i Sverige.