Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Känner en enorm vördnad inför vårt folks långa och rika historia

Annons

Jag åkte till British Museum i London för att visa mitt barn hennes rika assyriska kulturarv. Utställningen ”I’m Ashurbanipal, I’m king of the world, king of Assyria” har fått storslagna recensioner och attraherat besökare från hela världen. Som assyrier, konst- och biblioteksälskare blir jag helt tagen.

Anmäl text- och faktafel

Vi träffade curatorn Gareth Brereton för att få veta mer. När han frågar: ”would you like to see the study-room?”, kan vi inta ana att vi ska få komma in i det rum - som inte är öppet för allmänheten - där 30 000 lertavlor från Ashurbanipals bibliotek finns.

När vi kommer in tappar vi andan. När vi går ut gråter jag hejdlöst.

Jag har varit på museet förut, men aldrig blivit så här tagen. Jag känner en enorm vördnad. Det är ett tempel av kunskap, historia och kultur. Att jag reagerar så starkt är också för att jag har levt i diaspora i hela mitt liv och ständigt kämpat för att bevara min assyriska identitet och kultur, samtidigt som den så många gånger blivit utsatt för utplåningsförsök.

Här i Ashurbanipals samling finns den tidens all samlade kunskap, alla berättelser, dikter och heliga skrifter. Man måste beundra den kung som för 2 600 år sedan såg värdet av att samla detta. Ashurbanipal, regerade Assyrien 669–631, var världens mäktigaste person och stoltserade med att han var så beläst.

En journalist i en svensk tidning jämförde de forntida assyriska kungarnas krigföring med nuvarande mördarsekten IS. Medan seriösa assyriologer (det vill säga den disciplin som studerar den antika assyriska kulturen) konstaterar att ”Assyrians were defenders of civilisation” och British Museum gjorde en skrivelse där de i skarp ton tillrättavisade denne journalists mycket ogrundade påståenden.

Vi som går igenom utställningen är fyra assyriska kvinnor med barn. Vi vill visa barnen deras arv.

Utställningen är enastående. Vi får veta mer om personen Ashurbanipal, familjeförhållanden, vägen till tronen och om livet i palatsen. Brevväxlingen mellan hustrun Libbali-Sharrat och systern Sherua-etirat gör att stenrelieferna kommer till liv. Jag kan höra deras irriterade ton. En vanlig missämja mellan två (o)vanliga människor av kött och blod.

Vi som går igenom utställningen är fyra assyriska kvinnor med barn. Vi vill visa barnen deras arv. För att fylla i där det riskerar att skapas ordlösa vakuum hos barn som växer upp i diaspora.

Allt detta är ganska abstrakt för dem. Vi förklarar att dessa är deras förfäder och förmödrar. Här finns städer, kungar och drottningar som de och deras kamrater är namngivna efter. Här finns någonting som de inte kan se i Sverige och en dag kan dessa stenar vara klippan de vilar sin assyriska identitet mot.

Trots att assyrier (även kallade syrianer/kaldéer) har blivit – och fortfarande blir - utsatta för folkmord och etnisk rensning i vårt hemland lever vi. Trots att IS har demolerat 80 procent av den antika assyriska staden Nimrod och 60 procent av Nineveh lever vår kultur.

Våra barn – och inga barn över huvud taget – ska behöva känna sig rotlösa. Den som känner sig osynlig eller icke-representerad i den mainstreamkultur som omger en kommer fylla sin identitet med självhat och destruktivitet i stället för stolthet och självförtroende.

Jag vill att min dotter ska veta att hon som assyrier har en lång och rik historia, trots att så många har försökt utplåna oss. Hon ska ha förebilder och hon ska ha speglingsmöjligheter. Jag gör mitt yttersta för att hon ska ha dem i sin vardag, i berättelserna vi läser, i bilderna hon ser.

Berolin Deniz

verksamhetsutvecklare Läsfrämjarinstitutet

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons