Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kan vi verkligen lita på Löfven?

Affärerna kring Transportstyrelsens datahaveri kryper allt närmare statsministern. Emma Lennartsson (S), som i dag är sparkad som Stefan Löfvens (S) egen statssekreterare, säger att hon fick veta av Säpo vad som var på gång (långt före januari 2017), men att hon inte fattade problematiken alls.

Så hon höll tyst. Även hon.

Varför ska vi tro på det? Pratar de inte med varandra, eller ljuger alla?

Emma Lennartsson avskedades på ett extra regeringssammanträde på en söndagskväll. Anders Ygeman (S) sa att han på ett halvår inte hittat något tillfälle alls att till statsministern säga att vi har problem på Transportstyrelsen.

Är alla ministrar och deras statssekreterare som tysta irrbloss som far runt i tomma intet isolerade från varandra? Onekligen en skrämmande tanke.

Läs Tomas Karlsson: Krisen för Stefan Löfven är långt ifrån över

Hösten 2015 varnade Säkerhetspolisen. Generaldirektören Maria Ågren fick sparken i våras och sen hände det inte något förrän Dagens Nyheter undrade varför Ågren fått böter på 70 000 kronor. Och då hade det ändå gått flera månader.

Infrastrukturminister Anna Johansson (S), idag sparkad, fick inget veta förrän att 2017 börjat. Enligt Johansson höll hennes statssekreterare tyst, ja just det, trots att det rörde allvarliga problem för landets säkerhet. Och inrikesminister Anders Ygemans (S) statssekreterare Ann Linde, i dag EU- och handelsminister, sa heller ingenting. För hon var tydligt informerad, hon med. Under hela förra året 2016 satt hon på informationen. Och skulle alltså inte ha sagt något till sin chef? Eller till Löfven?

Grundfrågan är om Löfven talar sanning, eller vet statsministern mer än han i dag vill komma ihåg.

Var tanken att ingen skulle få veta något, och att allt skulle falla i glömska? Och trots att ministrar och departement i vanliga fall ständigt har mycket att prata om var det i det här fallet en 100-procentig tystnadskultur som rådde. Och så kommer nu den sparkade generaldirektören Maria Ågren och serverar ett famöst dukat bord. Här, här och där, där. Hon redogör för träffarna med Säkerhetspolisen och vilka som var med. Och att det var Regeringskansliet som drev på, att det struntade i riskerna.

Ågren har alla möten och alla mötesplatser nedtecknat. Svart på vitt står det precis det som alla tycks vilja glömma.

Grundfrågan är om Löfven talar sanning, eller vet statsministern mer än han i dag vill komma ihåg. Maria Ågrens anteckningar är utomordentligt detaljerade och visar att det var Regeringskansliet och statssekreterarna som drev på för att effektivisera (det vill säga att lägga jobbet i Östeuropa).

Ska vi verkligen tro på att statsministern var helt ovetande? Att Löfven inte hade en aning om vad ett 20-tal andra personer i hans omedelbara närhet redan kände till? Osannolikt.

Anders Hammarlind

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel