Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jultomtens stressigaste dag

Alla är inte lediga på julafton, utan det är många som måste jobba även idag. En av dem är Jultomten.

Annons

Vid sjutiden ringer väckarklockan. Äntligen julafton. Inte bara barnen ser fram emot julafton, utan det gör också Tomten. Efter en stadig risgrynsgrötsfrukost börjar förberedelserna inför dagens julklappstur.

Två timmar senare sätter han sig bakom ratten på den svarta folkabussen med registreringsskylt ”SANTA”, trycker på radion och låter julmusiken flöda ut ur högtalarna.

– Dagen innan gör jag ett körschema för att jag ska hinna med allihopa. Jag ringer till familjerna och berättar vilken tid jag kommer dit, säger Tomten, eller Peter Christiansen som han också heter.

En kvart hinner han stanna hos varje familj, sedan måste han hasta vidare för att inte hamna efter i planeringen. Då och då slänger han i sig en av de medhavda skinkmackorna som ligger i bilen, men inte förrän vid niotiden ikväll är han hemma igen och kan pusta ut.

– Då firar jag en sen julafton i tomtestugan med frun och grannarna. Vi sitter en timme och äter skinkmacka och dricker julmust och lite bubbligt, berättar han.

För Tomten är julafton höjdpunkten på en späckad decembermånad full av åtaganden. Snickeriuppdragen i Tomtens byggservice varvas med otaliga besök på stormarknader, varuhus, köpcentrum och sporthallar, där köerna med barn och föräldrar ringlar sig långa och tomten tvingas ställa upp på selfie efter selfie.

Starka lysrör, dålig akustik, julmusik på repeat och uppjagade människor. En lätt stressande miljö för vem som helst i jultider, men inte för Tomten.

– När man får på sig tomtedräkten blir man lugn. Man kan inte stressa. Då gäller det att koppla av.

Det är inte så svårt, tycker han. Och det bästa med att vara Tomten är att folk har en trevlig inställning. Barnen visar sig också från sin snällaste sida.

– Det är aldrig någon som är ledsen. Folk blir glada och man blir alltid vänligt bemött, säger Peter Christiansen, som tomtat sedan 25-årsåldern.

Då blev skägget vitt och han bestämde sig för att det här var något för honom.

– Jag kände det som ett kall, berättar han.

Nu närmar han sig 60-årsåldern, eller 360-årsåldern om man räknar i tomteår. Han är auktoriserad av Sveriges Tomtegille och åker varje år upp till Gällivare för att medverka i Tomtespelen.

– Lite exhibitionist måste jag ju vara, säger Peter Christiansen, som inte har något emot att stå i centrum.

I januari blir det lugnare. Då har folk tröttnat på allt vad julen heter och Tomten kan gå på stan utan att bli stoppad hela tiden.

– Resten av året vilar jag upp mig inför julen och kollar upp leksaker, säger han.

När han inte sitter på SSK-läktaren eller åker runt på motorcykeln förstås. Ishockeypubliken har nog lagt märke till honom på matcherna, men för de flesta andra är det kanske en nyhet att Tomten är SSK:are i själ och hjärta.

Tomten gillar hockey och SSK

Namn: Tomten (Peter Christiansen).

Ålder: 358 tomteår.

Bor: I Tumba.

Familj: Fru, hund och renar.

Yrke: Tomte och snickare. Auktoriserad medlem av Sveriges Tomtegille.

Intressen: Ishockey, golf, motorcykel och SSK. Har årskort och går på alla matcher. I år har han missat två hemmamatcher. ”När jag var liten åkte jag med pappa till Östertälje. Han är från Danmark och kom hit på 1950-talet för att jobba på Scania. Det var han som lurade mig att bli SSK:are”.

Rakade sig sist: Vid millennieskiftet år 2000. ”Min fru tyckte att jag såg så löjlig ut utan skägg, så sedan dess har jag inte rakat mig.”