Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

”Jag tycker om tystnad likväl som jätteös”

Älvdalsk sång och japansk koto sammanflätat. Folkmusikstjärnan Lena Willemark tar med sig en unik musikupplevelse till Järna.

Annons

Hon har bråda dagar, Lena Willemark, en av modern svensk folkmusiks frontfigurerna. Mellan New York-gig och Grammisgala dyker hon och gruppen Lyöstraini i kväll upp i Järna.

– Det är alltid lika kul att bli nominerad till en Grammis, men allra bäst är att få musicera live. Det är outstanding, säger hon.

Hon har spelat i Södertäljetrakten flera gånger, men det är första gången i Gula villan i Järna. Och då bjuds publiken på något unikt, rentav oförklarligt.

– Vår musik liknar ingenting. Den liknar oss. Lyrisk och kraftfull.

För fyra år sedan möttes tre väldigt starka och väldigt olika musiker i Värmlands mörka skogar. Det var Lena med sin älvdalska folkmusik, Anders Jormin, kontrabasist och professor i improvisation, och världsartisten Karin Nakagawa med japanska stränginstrumentet koto.

– Första känslan var hisnande. Bara att få höra det här tusenåriga instrumentet koto.

Kototradition är väldigt stängd och att kombinera den med annat är något helt nytt.

Entusiastiskt jämför hon det japanska 25-strängade instrumentet med både

harpa och slagverk. Komplext med otrolig kraft men också en skörhet. Koton har tagit en central plats i Lyöstrainis musicerande som Anders och Lena sedan

bygger vidare på.

– Vi är alla tre djupt rotade i tradition men väldigt öppna vilket gör att vi kan hittar ny musik tillsammans.

Lena Willemark tvivlade aldrig på att de skulle lyckas med sitt experiment, och begränsningarna i att jobba med koto de upptäckt på vägen menar hon triggar kreativiteten.

– Det har varit utmanande men inte något problem. Det är väldigt kul att hoppa över gärdsgården.

Lena Willemark byter ofta konstellationer att jobba i.

– Dels så tycker jag det är väldigt kul att inte fastna. Och så mår jag bra av att inte upprepa för mycket. Jag kan inte köra samma show i ett år, det passar inte mig.

I den här gruppen har hon hittat ett helt nytt sound.

– Och jag har förstått att sätta värde på tystnaden. Det klassiskt japanska i spel-

et mellan det kraftfulla och en väldig tystnad. Det är skönt.

Samtidigt lovar hon drag på kvällens konsert i Järna.

– Jag tycker om tystnad likväl som jätteös.

Dagen efter avgörs om gruppen får en Grammis för årets folkmusik/visa. Blir det ett till pris på hyllan – det har redan blivit tre fyra stycken – så blir det till att fira med publik.

– Vi kan inte ens vara där. Vi står på en scen i Göteborg då. Men jag är gammal skidåkare och van vid backreports, hur loppet ligger under tiden. Vi får väl göra så på något sätt.

Släpper nytt soloalbum

Namn: Lena Charlotte Willemark.

Ålder: 12 maj 1960.

Bor: Värmdö.

Familj: Man och dotter.

Gör: Sångerska, spelman och kompositör.

Tre låtar: ”Ditt blå” från Älvdalens elektriska, titelspår-et ”Lyöstraini” från Trees of light, ”Norrskensbrand” från Alla drömmars sång.

Aktuell: Spelar i kväll i Gula villan, Järna. Släpper solo-

skivan Blåferdi i mars.

Grammisnominerade Lyöstrini: Lena Willemark, fiol och sång; Karin Nakagawa, enligt produktionsbolaget en av Japans främsta virtuoser på 25-strängad koto; Anders Jormin, basist och eftertraktad tonkonstnär.

Folkmusiktrion Lyöstrini

Lena Willemark, med rötterna i Älvdalen, som har spridit svensk folkmusik i flera decennier. Spelar fiol och sjunger i Lyöstrini.

Karin Nakagawa, enligt produktionsbolaget en av Japans främsta virtuoser på 25-strängad koto (ett långt, uråldrig instrument som sällan spelas utanför Japan).

Anders Jormin, en eftertraktade tonkonstnärer. Spelar i Lyöstrini bas.

Källa: MTA Production