Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Irländsk musik är Jennikels melodi

När Jennikel Andersson var sjutton år hörde hon irländsk folkmusik av en slump på en pub. Sedan dess är den hennes stora passion.

Annons

Järna. Första gången hon hörde irländsk folkmusik var närmast som en uppenbarelse.

– Jag var på en pub och spelade biljard när jag hörde något som lät så bra. Allt föll på plats, jag blev helt trollbunden av fiolspelaren.

Då var Jennikel Andersson sjutton år. Och nu, tjugo år senare, får man en känsla av att den irländska folkmusiken blivit hennes kall.

Runt trettio resor har det blivit till Irland, där byn Ennis i county Clare har en särskild plats i hennes hjärta. Repertoaren har vuxit till närmare 1 000 låtar. Sedan fem år tillbaka leder hon en utbildning i irländsk folkmusik med dans- och sånginslag på Visingsö folkhögskola och i januari startar hon upp en kurs med samma tema på Vårdinge folkhögskola.

– Dansen är viktig för att ge en känsla för musiken. Man behöver få rytmen i fötterna, förklarar Jennikel.

För irländsk folkmusik är inget som lärs genom noter. Det är gehör och känsla som gäller. Bäst är att lära från någon som lever i kulturen, tycker Jennikel. Fiol är hennes huvudinstrument och concertina hennes bi- instrument. Till studenter som spelar dragspel, harpa, bodhrán, whistle, traversflöjt, bouzouki, gitarr eller mandolin tar hon gärna in gästlärare. Irländare eller andra vänner som lärt sig på Irland.

Själv plockade Jennikel ihop sin utbildning genom att lifta runt med fiolen på Irland.

– Man måste vara väldigt ödmjuk. I början satt jag mest och lyssnade. Jag hade lärt mig tio låtar och hade med mig en kassettbandspelare och spelade in det jag hörde på pubarna. Sedan bad jag att få lektioner av dem som jag tyckte var bra.

Jennikel kommer från en musikalisk familj, med föräldrar som lyssnade mycket på världsmusik. Under uppväxten i Delsbo spelade hon svensk folkmusik på fiol mellan 9 och 14 års ålder. Sedan flyttade familjen till Järna och Jennikel gjorde ett uppehåll med musiken ett par år. Men när det var dags att göra tolvårsarbetet på Örjanskolan vaknade intresset igen.

– Jag hade massor med idéer men kom aldrig riktigt i gång. Så hamnade jag på den där puben och sedan var det så självklart.

Jennikel började genast spela för Elisabeth Brogeby och Anders Clarhäll i Stockholm och sedan bar det av till Galway på höstlovet. Efter avklarat tolvårsarbete sökte hon in på Malungs folkhögskola och efter den utbildningen liftade hon och fiolen tre månader nerför hela irländska västkusten och upp igen.

– När jag började fanns inte inriktningen på irländsk folkmusik så jag har startat en utbildning som jag själv skulle ha velat gå, skrattar Jennikel.

Annons