Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vilken är Svenska kyrkans värdegrund?

Annons
Mörkt på kyrkogården.

Jag noterar ett det åter sprids brev inom Svenska kyrkan. Anonyma sådana denna gång. Brev som kanske pekar på mig som avsändare. Vilket är falskt.

Anmäl text- och faktafel

För min personliga del föredrar jag att vara offentlig och lyfta problemen inom kyrkan.

Det finns ett stort antal brev till Arbetsmiljöverket, till biskopen, styrelsen, Previa, kyrkoherden med flera som alla talar samma språk och har en gemensam nämnare.

Det är från anställda som värnar om sitt arbete, ”sin” kyrkogård och en verksamhet som fyller en viktig plats och som betyder väldig mycket för många.

Det är anställda som under en lång följd av år förändrat kyrkogården från en misskött och föga tilltalande plats till en kyrkogård som omnämns som välskött och ett föredöme i dess gestaltning och skick.

Under 2018 sker ett chefsbyte. En ny chef tar vid som tillförordnad. Den nya inriktningen är klar. Kyrkogården ska nu förvaltas inte förnyas.

De som framför kritik, personer med stor yrkesskicklighet och som varit anställda många år tvingas sluta.

Många anställda ser denna dramatiska förändring i förhållningssätt och ställer sig, med all rätt, tveksamma då det sker påtagliga försämringar.

De som framför kritik, personer med stor yrkesskicklighet och som varit anställda många år tvingas sluta. Den tillfällige chefen skriver ett mejl där han ser personalen som en varböld han ska sticka fingret i. Brev till mig var en del i ett försök att övertala mig att bli chef vid hans sida men jag var tveksam då jag såg en rad missförhållanden.

Jag hade då jobbat där några månader som utredningssekreterare och från början fick jag stor stort förtroende för kyrkogårdschefen. Dock över tiden minskade mitt förtroende.

Jag fick höra honom berätta om odugliga arbetsledare, om personer som fått jobb sängvägen, om illojalitet, om hur man brukade arbetsplatsens resurser för personligt bruk samtidigt som man inte gjorde sitt jobb. Om brev som var tecken på rena rättshaverister hos anställda.

Jag började undersöka sanningshalten i påståenden från kyrkogårdschefen och fann att de väldigt ofta saknade grund. Vad jag fann var medarbetare som var mycket lojala och påtalade brister för att behålla en välskött kyrkogård. Som hade sakliga påpekanden. Ibland i brev med välunderbyggd argumentering.

Jag har lyft frågan med kyrkoherden och efter en del samtal och en del mejl blir han mycket tydlig. Han anser jag är kategorisk. Han har där helt rätt – jag är kategorisk i min åsikt att personer som anser att anställda är varbölder eller låter påskina att anställda fått jobb sängvägen är olämpliga som chef.

Kyrkoherden förklarar även att jag fått höra dessa omdömen och påståenden för att kyrkogårdschefen ville visa mig förtroende. Förtroende? Är det förtroende man visar med rent förtal och att kränka individer? Inom kyrkan?

Det skulle vara intressant att höra hur kyrkan kombinerar sin värdegrund, den okränkbara människan med det faktum att man ser personalen som en varböld. Och hur kan det vara förtroende att påskina att någon fått jobbet sängvägen?

Bernt Gyllebring

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons