Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Soldaten i blått

Jag blev inspirerad till dikten när jag själv blev inlagd och fick se och höra hur vårdpersonalens dag kunde se ut.

När de tvivlar eller ångrar varför de valde sitt yrke, vill jag att de ska komma ihåg att de är ovärderliga, unika individer som gör skillnad.

För mig är du kanske sköterska eller läkare nummer tre,

jag ser.

För dig är jag kanske patient nummer femtiofem,

som ännu inte fått åka hem.

Vi skrivs in, vi skrivs kanske ut,

men du står här dag in, dag ut, helt slut.

Ändock håller du alltid humöret på topp,

är trevlig och ingiver hopp.

Genom väggen du min nya hostattack kan höra,

kommer in och frågar,

"Vad kan jag göra?"

Jag trycker på knappen på grund av smärta.

Du är här på minuten, redo att hjälpa av hela ditt hjärta.

På grund av rekommendationer och besöksförbud,

blir du ibland den enda och sista vid livsskedets slut,

att hålla handen, trösta och se

när personer blundar, andas ut och slutar le.

Din fiende är inte synlig invaderande kung eller militär,

trots det lika dödlig och förödande i vad den med sig bär.

Din pansar är inte brynja, svärd och lans,

trots det flyr du ingenstans.

Utan garanterad säkerhet mot frontlinjen du traskar,

men inte i basker, hjälm eller hatt,

utan med munskydd, visir och handskar.

Håll huvudet högt, var stolt och glad,

din insats kommer att gå till historien

när världen vänder blad.

Evigt tacksam.

Maria Glasencnik

patient i rum 9, avdelning 19, Södertälje sjukhus

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare