Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inneboende hos facket

Lögnanklagelser och raljanta försäkringar om missförstånd. Berättelser som går isär.

Annons

Tonläget har sedan avslöjandet om hur Kommunals förbundsordförande Annelie Nordström ordnade Stockholmslägenhet åt utrikesminister Margot Wallström (S) varit högt. I veckan framkom även att kontraktet inte ens var giltigt och i går kom så beskedet att förundersökning inleds.

Att affären nu går in i även ett juridiskt skede visar på allvaret, och oavsett senare utfall har uppträdandet varit moraliskt problematiskt med råge.

Det är klarlagt att ett fackförbund – med egna politiska intressen – erbjöd och ordnade bostad åt en toppolitiker, högaktuell att två månader senare utses till minister.

Att hon nappade visar på en omdömeslöshet en erfaren politiker på hennes nivå borde hålla sig för god för.

Bara misstanken att Kommunal ens skulle kunna förvänta sig gentjänster i politisk utdelning gör situationen allvarlig. Som suppleant i regeringsbärande partiets verkställande utskott är Wallström även utan tvekan inflytelserik i utvecklingen av den politik Socialdemokraterna tar fram och driver.

I kontraktet ska det ha framgått att bostaden var möjlig att säga upp från Kommunals sida om Margot Wallström ”slutar sin anställning eller annat likvärdigt skäl”.

Detta stärker ytterligare bilden av hur Kommunal gav henne en bostadschans i egenskap av minister, möjlig att dra in igen om hon lämnar regeringen.

Självklart skapar detta märkliga arrangemang tveklöst grund för en beroendeställning. Dessutom: tanken med de tillfälliga tjänstebostäder Kommunal disponerar för anställda kan orimligen vara tilltänkta att erbjudas andra än personer med bostadsbehov med koppling till uppdrag eller tjänst hos själva förbundet. Även det borde fått varningsklockor att ringa för Wallström från början.

Hennes eget försvar har helt fokuserat på att hon ska ha försäkrats om att regler för bostadskö och interna förhållningssätt hos Kommunal i sig följdes. Valet av infallsvinkel i sitt försvar talar för att hon antingen inte reflekterade över eller inte brydde sig om det olämpliga i att låta en hög företrädare för ett fackligt förbund ordna hennes Stockholmsboende. Frågan är om naivitet eller likgiltighet inför bestickningsrisken egentligen är värst.

När riksdagsledamöter väljs in från annan ort erbjuds enkelt men centralt tjänsteboende. Det vore rimligt att även ministrar inför framtiden ges samma möjlighet. Med ett tidsspann som kan handla om mindre än en vecka från formell fråga till att regeringen utnämns är det förståeligt att situationen kan bli stressande.

Att en övernattningslägenhet inte stod och väntade på Wallström förklarar dock inte ens hennes agerande. När hon tog upp frågan med Kommunals Annelie Nordström under slutet av sommaren 2014 kvarstod trots allt två månader till ett färdigt valresultat. Ännu fanns tid att höra sig efter om boende på mindre suspekta sätt. Det hade visat på bättre prov på värdighet av en tillträdande utrikesminister.