Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ingångslönerna ska upp på bordet

Ska det gå snabbare för nyanlända att få jobb måste lönekostnaderna sänkas. Och de enkla jobben bli fler.

Annons

När Alliansen regerade fanns det få som citerades lika flitigt av den dåvarande oppositionen som Lars Calmfors.

Calmfors, professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet och tidigare ordförande för Finanspolitiska rådet, är inte rädd för att säga vad han tycker. I synnerhet gillade socialdemokrater när Calmfors kritiserade Alliansregeringen för sina skattesänkningar – som i Dagens Nyheter i augusti 2013, där han skrev att skatte- och avgiftssänkningarna ”kommer att göra det ännu svårare att upprätthålla det offentliga välfärdsåtagandet framöver”.

Nu har socialdemokrater uppenbart selektiv hörsel. Lejonparten av Alliansens skattesänkningar ligger som bekant kvar.

Dessutom är man inte lika ivriga att lyssna till Lars Calmfors längre.

Ekonomiprofessorn leder Arbetsmarknadspolitiska rådet som i går kom med sin rapport Dags för större lönespridning?

Rådet har tittat på förutsättningarna för att få jobb och kommit fram till att arbetsmarknadens parter bör förhandla om ingångsjobb med lägre lön för de grupper som har svårast att få jobb. Staten kan dra sitt strå till stacken genom att krydda med skattelättnader.

Tankegången känns igen från de slutsatser som flera borgerliga partier gjort de senaste veckorna.

Det är ett växande problem att stora grupper stängs utanför arbetsmarknaden. Nästan hälften av de nyanlända har låg utbildning, men även högutbildade har svårt att få jobb. Tudelningen är uppenbar.

Ska exempelvis nyanlända invandrare och personer med lägre eller ingen utbildning alls få en chans att få in en fot på arbetsmarknaden och komma i egen försörjning måste ingångslönernas storlek diskuteras. Med dagens avtalade nivå på ingångslöner är dörren stängd för människor i de grupperna. Lars Calmfors konstaterade själv att ”det är ingen mirakelmedicin, men ett komplement till andra åtgärder”, och tar ett löneläge på under 15 000 kronor i månaden som en tänkbar nivå.

Arbetsmarknadspolitiska rådet är förvisso finansierat av Svenskt näringsliv, men det vore oklokt att avfärda rapporten som en ren partsinlaga.

Problemet i debatten är annars den att den andra parten, LO, inte har några egna idéer alls. All energi går åt till att såga förslagen om ingångslöner.

Måndagens variant kom från Ola Pettersson, chefekonom hos LO. som sa att ”Det är naivt att tro att det här på något radikalt sätt förbättrar sysselsättningen för flyktinginvandrare”.

Är det inte lika naivt att tro att allt löser sig om vi bara kör på som förr. Kryddat med tron att det blir bra genom att sätta fler i skolbänken.

Ett annat problem är att LO:s aggressiva motstånd har gjort att en redan handlingsförlamad regering hamnat i koma. Därifrån kommer inga egna förslag.

Men man har anammat några av Alliansens idéer. S har lyckligtvis svängt vad gäller behovet av enkla jobb som rut-tjänster. Och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) visade i Ekots lördagsintervju förra helgen förståelse för att lönekostnaderna är ett problem när hon resonerade kring att lönekostnaden för arbetsgivaren kan sänkas genom andra sätt än sänkta löner.