Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Idrottandet har blivit en fråga om klass

Att dela upp sig i lag för en fotbollsmatch i sitt närområde blir allt sällsyntare. Det spontana idrottandet bland barn och ungdomar har i stort sett försvunnit i dag – eller i alla fall drastiskt minskat.

Spontanidrotten har ersatts av den organiserade föreningsidrotten. I allt yngre åldrar lockas barnen in i en förening – och allt tidigare tvingas de att koncentrera sig på en enda idrott. Specialiseringen tar vid mycket tidigt, underblåst av dagens ungdomsledare.

Det betyder att barnen berövas möjligheten till mångsidig och allmännyttig motorisk träning. Nu står idrottsföreningarna för den sortens organiserad verksamhet – och allt fler hamnar utanför idrottsrörelsen redan i unga år.

När många rör sig alldeles för lite ökar barnfetman – undersökningar visar att svenska barn har blivit allt fetare. Vart femte barn motionerar inte alls i dag – och två av fem barn rör på sig så lite att risken för övervikt och att drabbas av tidiga sjukdomar är överhängande.

Färska undersökningar säger att arbetarklassens barn tränar allt mindre. Samhället blir allt mer individualiserat. Datoranvändandet och spelandet på nätet dominerar barn och ungdomars fritid allt längre ner i åldrarna.

Vi måste se till att fler föräldrar har råd att låta sina barn komma med i föreningslivet och bereda plats även för dem som inte når toppresultat i unga år.

Mindre fysisk aktivitet leder till sämre betyg i skolan och senare till lägre ekonomisk standard. Tidigare var fetma ett överklassproblem, nu är det också ett arbetarproblem. Naturligtvis bidrar föreningslivets alltför tidiga specialisering och elitsatsning till att öka på problemen.

För att i dag kunna idrotta måste barnen börja i tidig ålder, bli medlem i en idrottsförening och oftast betala höga avgifter. Vidare ställs krav på att barnens föräldrar är engagerade och kan skjutsa till och från träningar och tävlingar. Tävlingar förekommer från att barnen är fem–sex år gamla.

Samtidigt skjuter deltagar- och terminsavgifter i höjden. Allt handlar om ekonomi. Inte om att sätta barnens bästa i centrum. Stora grupper av våra ungdomskullar – bland dem många invandrarbarn – hamnar på detta vis utanför idrotten, vilket på sikt blir förödande för svensk idrott och för folkhälsan.

Föräldrarnas ekonomiska förmåga och tillgången till bil avgör i hög grad vilka barn som kan delta i idrottsliga aktiviteter. De som inte hänger med hamnar utanför. Idrott har tyvärr blivit en klassfråga.

Många ungdomar vill faktiskt idrotta. Men möjligheterna finns inte. Vi måste se till att fler föräldrar har råd att låta sina barn komma med i föreningslivet och bereda plats även för dem som inte når toppresultat i unga år.

Vi måste ställa krav på föreningarna att hålla nere avgifterna och inte tolerera utslagning i tidig ålder. Det måste finnas plats för alla oavsett föräldrarnas ekonomiska förutsättningar och möjlighet till engagemang.

Vidar Martinell

idrottshistoriker med mera

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel