Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hovig lämnade hemlandet men tog med musiken

Musiken lämnade han för tio år sedan, men trots universitetsexamen och politiska uppdrag har den fortsatt vara det centrala i Antoine ”Hovig” Simons liv. Och från musiken har han utgått i det mesta han gör.

Antoine Simon imponerades när han såg sin faster spela dragspel. Han var elva år och musiken gjorde intryck och han förstod att det var genom just musiken han skulle kunna uttrycka sig bäst.

– Det dröjde dock till 1970 innan jag började spela något instrument. Jag var 14 år och faster köpte mig en akustisk gitarr från Armenien, säger Hovig och berättar att gitarren blev ingången till musiken även för syskonen:

– Av sju syskon började fyra av oss pojkar och min syster spela. Min syster åkte dessutom till Jerevan och läste bland annat pianospel.

Den ena av Hovigs bröder blev den populäre sångaren Mampre, medan de andra två spelade bas och ackordeon. Själv höll Hovig sig till gitarren och två år senare bildade han bandet ”Groung” i Qamishli i norra Syrien där syskonen växte upp.

– 1975 blev vi mer professionella och anlitades alltmer till fester och större evenemang. Utmärkande för oss var att vi också sjöng västerländsk pop som Frank Sinatras My way och Elvis Presleys Its now or never, säger Antoine.

Groung färgade också orientaliska sånger med västerländsk harmoni och med användandet av västerländska instrument skapades ett speciellt sound som publiken inte var van vid.

Samtidigt med bandets framgångar studerade Hovig till agronom i Aleppo och fem år senare, 1980, när han tog sin examen, spelade bandet med de främsta sångare i Qamishli.  Bandet turnerade också mycket och spelade i Aleppo, Damaskus och Beirut.

– Normalt var det sångarna som hyrde in musiker när de hade spelningar. Vi avvek från den grundtanken genom att bandet anlitade sångare när vi turnerade, berättar Hovig.

Succéerna fortsatte och snart började Groung turnera utomlands. Hovig, hans bröder och de andra musikerna i bandet spelade i Holland, Frankrike, Tyskland, Belgien och andra europeiska länder. De var även här i Sverige flera gånger.

– Från 1993 till 2002 var vi här nästan årligen och tog med oss framstående sångare från hemlandet. Men 2006 var jag tvungen att hoppa av musiken. Arbetsbelastningen var hård, säger Hovig som jobbade som chef för olika avdelningar inom kommunen i Qamishli och även var ledamot i Hasake länets landsting.

Trots att Hovig lämnade musiken, fortsatte han arrangera konserter, musikfestivaler och andra festspel. Hovig ledde också länets musikfackförbund i Hasake mellan 2007 och 2012. Med oroligheterna i Syrien såg han sig snart tvungen att lämna landet och 2012 kom han till Södertälje.

– Jag kände att det blev för farligt för min familj att stanna kvar. Och valet av Sverige var enkelt. Hit hade jag kommit många gånger tidigare och kände mig hemma i den svenska naturen, säger Hovig som bara efter ett år i Sverige bildade en förening där man skulle arbeta för miljöns bästa.

– Vi arrangerade möten och föreläsningar för att informera nyanlända om vikten av att främja miljön och miljöarbete.

Efter erfarenheterna från miljöföreningen startade Hovig en förening för armenisk musik.

– Det fanns duktiga armeniska musiker här, det jag ville var att samla dem inom en förening med målet att arbeta mer för den traditionella armeniska musiken, säger han.

Snart valdes Hovig att leda den armeniska församlingen i Södertälje. Hovig blev ordförande för kyrkans styrelse och ett av styrelsens första uppdrag var att ordna en samlingsplats i Södertälje.

– Vi övertog S:t Mikael kyrkan i Geneta som nu blev S:ta Maria kyrka.

Inom kyrkan startade han föreningen Armeniska kulturcentret i Södertälje där allt som har med armenisk kultur och traditioner samlas under ett tak. Och när det behövs finns

Hovig själv på scen och kompar unga sångare. Det är så en cirkel sluts.

– Språket är det enda jag saknar. Det svenska språket, säger han och avslutar:

– Man måste lära sig språket dit man kommer …

Älskar naturen och fågelkvittret

Namn: Antoine ”Hovig” Simon.

Ålder: 59 år.

Gör: Arbetssökande.

Bor: Född i Qamishli, Syrien, bor nu i Brunnsäng.

Familj: Hustrun Talin och de vuxna barnen Nani, 31, Meline, 25 och Aram, 23 samt två barnbarn.

Intressen: Musik och värna om miljön.

Sommarmat: Grill, gärna kyckling, grönsaker och kebbe (köttfärs med bulgur).

Smultronställe: Inget särskilt ställe. Jag vill vara så nära naturen som möjligt var det än är. Jag vill höra fågelkvitter och slippa bilarnas buller.

Sommarsyssla: Ta långa promenader i skogen.