Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hopplöshetens regering

Svenskarna ser mörkt på framtiden och den nuvarande regeringen har till stora delar ansvaret för svartsynen.

Annons

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap genomför årligen en undersökning av svenskarnas attityder. Resultaten från undersökningen 2015 har presenterats. Det är ingen stor undersökning, bara runt 1 000 som svarat, men utslaget ger ändå en bra bild av svenskarnas syn på sitt land.

2012 var svenskarna väldigt nöjda. 60 procent svarade att Sverige var ett mycket bra land att leva i.

I den undersökning som nu presenteras har den andelen sjunkit till 39 procent. Hälften av de tillfrågade anser att Sverige är ett ganska bra land att leva i. Att nästan 90 procent anser att Sverige är ett mycket eller ganska bra land att leva i är naturligtvis i grunden positivt, men andelen var 97 procent 2012. Andelen som svarar att Sverige är ett ganska dåligt eller mycket dåligt land att leva i har ökat från tre procent 2012 till tio procent 2015.

Det som är mer oroande är när svenskarna tillfrågas om vad de tror om utvecklingen fem år fram i tiden. Är det bättre eller sämre att leva i Sverige om fem år? Då svarar hela 54 procent att de tror det blir något eller mycket sämre. Det senare alternativet, mycket sämre, valdes av 19 procent vilket är den högsta andelen någonsin. Bara 13 procent tror att det blir något eller mycket bättre. En så mörk bild av framtiden har inte svenskarna haft sedan 2004.

Denna mörka framtidstro är ett stort problem för regeringen, men det är till stora delar självförvållat. En stor del av framför allt Socialdemokraternas retorik i valrörelsen gick ut på att svartmåla Sverige. Att beskriva Sverige som ett land som ”gått sönder”. Den sådden får man nu skörda i regeringsställning.

Dessutom har regeringen inte lyckats få medborgarna att känna hopp, snarare är det en känsla av hopplöshet som sprids från regeringen. Det handlar säkert både om svikna förväntningar och om en regeringspolitik som präglats av tvära kast, ombyten och osäkerhet.

Det handlar inte bara om förändringen från tal om solidaritet till byggandet av gränskontroller, utan också om allt från tur kring Bromma flygplats till vargjakt.

Nu är ju folket dåliga på att spå. Fem år efter 2004 hade andelen som svarade att Sverige var ett mycket bra land att leva i faktiskt ökat med nästan tio procentenheter. Sverige har också goda förutsättningar att faktiskt vara ett ännu bättre land om fem år. Problemet för regeringen Löfven, precis som för regeringen Persson 2004, är att det som spelar roll är i vilken riktning väljarna uppfattar att utvecklingen går.

Om inte den nuvarande regeringen lyckas kasta av sig hopplöshetsstämpeln i god tid före valet 2018, kan det mycket väl vara ett lyckligare folk 2020, men knappast en socialdemokrat som statsminister.