Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hoppfull låga lyser i Lina hage

Att barnavårdscentralen i Lina hage blir kvar ytterligare ett år är bra. Nyttja den tiden för en lösning på längre sikt.

Annons

Det var i februari som Capio berättade att de kände sig tvingade att stänga barnavårdsmottagningen på Porslinsvägen. Stora problem att rekrytera personal och ersättningsnivåer från landstinget som inte står i paritet till kostnaderna var de två bärande skälen.

Beskedet var inte chockartat. När landstinget stängde den egna barnavårds- och mödravårdscentralen i Hovsjö i höstas var rekryteringsproblemet stort även där.

Samtidigt är det naturligtvis svårsmält när viktig samhällsservice försvinner, eller riskerar att försvinna från socioekonomiskt svaga områden. Från just de platser där den behövs som allra mest.

Ansvaret vilar tungt på landstinget. I synnerhet när det gäller det ersättningssystem som barnavårdscentralerna får.

Det finns ingen absolut rättvisa i fördelningen mellan mottagningar i utsatta stadsdelar och i mer välbärgade dito – men den måste absolut vara rimlig. Och när det ansvariga landstingsrådet, kristdemokraten Ella Bohlin, efter ett möte med Södertäljes kommunstyrelseordförande Boel Godner (S) lovade att titta på frågan tändes hoppets låga.

Denna brinner alltjämt. För beskedet i går blev BVC i Lina hage överlever som en filial till barnavårdscentralen Wasa, men med begränsade öppettider.

Överlevnaden är tidssatt till ett år.

Det är ett viktigt år. Det köper tid för en mer långsiktig lösning där landstinget, Capio och även kommunen är nyckelaktörer.

Inte minst behöver man ventilera den avsevärt krångligare frågan om hur kompetent vårdpersonal ska lockas till – och kvar – i Lina hage.

En stor efterfrågan på sjuksköterskor i hela regionen gör att konkurrensen om är stenhård. I vågskålen ligger också att landstingets egna mätningar visar att personal i Lina upplevt en otrygg närmiljö.

På denna punkt kan det initiativ med medborgarträffar som kommunen och polisen genomför ha betydelse. För vårdpersonalens svar i enskilda landstingsenkäter är inte de enda som vittnar om samma sak: i Lina är man mer än less på smällare, fyrverkerier, pistolskott och busåkande mopedister.

I det läget finns ett att göra: samhällets aktörer måste flytta fram sina positioner – inte retirera. Och det över hela linjen.

En räddad barnavårdscentral stoppar inte buset. Men genom att vara kvar inger man hopp.