Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hemlösa har lämnat tält för husvagn

Micke och Madde har levt hemlösa i Södertälje i tre år. Nu har Mörköbon Yvonne Baaouni gett dem en husvagn.– Vi kan inte tro att det är sant, säger paret.

LT träffar Micke, 49, och Madde, 46, vid en mataffär på förmiddagen. Där pantar Madde burkar för pengar till kaffe.

– Vi har inte ätit någon frukost än, förklarar Micke och visar de skåp i affären där de har låst in sina saker.

I tre år har de bott i ett tält i närheten av affären.

– Andra hemlösa, missbrukare och tiggare kommer dit och vill få plats. Ibland händer det att de snor våra grejer så vi måste låsa in dem. Men det gäller att passa tiderna så att affären är öppen. Här tar vi även dricksvatten, säger Micke.

De leder oss till skogspartiet där tältet står – med markägarens tillåtelse mot att de städar området.

– Det är många hundägare som går förbi här. Många stannar och pratar med oss varje dag. Några blev oroliga när vi hade 21 minusgrader i vintras, säger Micke och pekar på en termometer i ett träd intill tältet.

Paret träffades på en fotbollsmatch i Halmstad för tre år sedan. Madde kommer därifrån och Micke var hos sin mamma i Falkenberg efter en jobbig skilsmässa.

– Jag är uppväxt i Södertälje men vi flyttade till västkusten när jag var liten. Jag skulle visa Madde min hemstad, ett kort besök bara, men vi blev kvar, säger han.

Först hade de ett litet tält.

– Det var enda lösningen. På härbärgen får vi inte bo tillsammans utan killar och tjejer är för sig, säger Micke.

– Och där snor andra som bor där ens saker, det känns inte tryggt, säger Madde.

Efter ett tag i det lilla tältet fick de det nuvarande i gåva.

– Det var jätteskönt att få ett förtält. Här har vi spritköket, stolar, papperskorg och askkopp. Vi sköter oss, säger Micke och visar runt.

Huvudtältet är täckt med liggunderlag. Utanför har de gjort en eldplats på tegelstenar för att inte riskera gräsbrand. På en tvättlina i ett träd hänger de upp sovsäckarna på vädring. I närheten kan de bada i en sjö, ibland får de hjälp att duscha eller tvätta kläder hos någon.

– Det är tufft att leva så här, man måste vara stark. Jag var glad i början att jag gjort lumpen, säger Micke.

Båda jobbar på Situation Stockholm med att sälja tidningar. De köper dem för 25 kronor och säljer dem för 50.

– Det är jättebra, vi har ju mat på bordet varje dag. Men det blir jobbigt om man är sjuk och inte kan jobba, säger Madde.

De har försökt få hjälp av socialtjänsten – förgäves.

– De sa att jag var skriven i Halmstad och skulle söka hjälp där. I tre år har jag försökt folkbokföra mig här.

I juni lyckades jag, men jag har fortfarande inte fått någon hjälp, säger Madde.

– Jag finns inte i folkbokföringen. Jag försvann 2011, troligen i samband med en ID-kapning, och har fått papper om att jag måste invandra i mitt eget land. Knäppt, myndigheterna hittar mig ju ändå, säger Micke.

I måndags läste Södertäljebon Yvonne Baaouni om paret i Situation Stockholm och blev så upprörd att hon ringde dit. Just då råkade paret vara där för att hämta tidningar och de fick kontakt med varandra.

– Jag blev bedrövad av att det ska vara så här. Tre år i Södertälje utan hjälp! Allt de vill är att ha en lägenhet och kunna jobba, säger hon.

Yvonne Baaouni startade en Facebookgrupp och en insamling. Själv skänkte hon en husvagn till paret.

– De behöver en elplats för husvagnen under vintern, eller pengar till en elplats på en camping, samt fler varmare kläder, säger hon.

Flera personer har hört av sig och skänkt saker.

– Det behövs så lite, de blev överlyckliga för ett kontantkort till mobiltelefonen på 45 kronor som räcker en vecka så att de kan ringa myndigheter, säger Yvonne.

Micke och Madde är tacksamma för allt Yvonne gör.

– Vi blev chockade. Madde till och med spydde av nervositet inför vårt möte. Vi har blivit lurade så många gånger förut. Nu vågar vi knappt tro att det är sant. Vi kan stå raka, sova på riktiga madrasser och dricka varmt kaffe och vara torra när det regnar, säger Micke.

Ändå drömmer de vidare.

– Vi önskar att vi ska få en lägenhet, att socialtjänsten hjälper oss, säger Madde.