Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Helt rätt, Bucht

Man kan ha olika åsikter om vad en livsmedelsstrategi ska innehålla. Men pekpinnar hör inte dit.

Annons

Under Eskil Erlandssons (C) tid som landsbygdsminister lanserades Matlandet Sverige, för att visa vilka resurser som de facto finns att tillgå i landet. Hans efterträdare på posten, Sven-Erik Bucht (S) har i stället valt att ta fram en ny livsmedelsstrategi. I korta drag sker detta i ett samspel mellan regeringen och olika aktörer i hela livsmedelskedjan, där arbetet har ett tydligt näringspolitiskt fokus: vad krävs för att hela den svenska matsektorn ska lyfta? Och detta från primärproduktion och hela vägen till människors matbord.

I en sådan livsmedelsstrategi kan naturligtvis kraft läggas på minskat regelkrångel för lantbrukare. Men först och främst är det viktigt att fortsätta förädla det som är svenskt jordbruks verkliga signum: den hållbara, miljömedvetna produktionen med god djuromsorg – oavsett om det sker i ekologiska eller konventionella jordbruksföretag.

Ser man enkom till svensk köttproduktion är det lätt att konstatera att den har hög kvalitet visavi flera andra länder, i synnerhet är det tydligt när det gäller bland annat antibiotikaanvändning. Här bör finnas goda möjligheter till ökad export. Dessutom kan man exportera andra delar av djuret än vad vi normalt tänker oss. I delar av Asien äter man exempelvis öron, svansar och flera inälvsdetaljer. Delar som betraktas som avfall i Sverige.

Framknådandet av livsmedelsstrategin har dock fått andra krafter att vakna – som landets pekpinnefundamentalister. De som vill peka med hela handen och berätta för svenska folket vad vi ska äta – och gärna ha det på pränt i strategin.

I går gavs denna grupp mycket stort utrymme i Sveriges radio. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht skulle säga tack och amen till kravet att säga nej till kött.

Det gjorde inte Bucht. Och det gjorde han rätt i.

Pekpinnar om att vi ska äta mindre kött, eller till och med verka för en köttskatt, ska inte med i livsmedelsstrategin. De har inte där att göra.

Köttproduktion har en miljöpåverkan, ja. Och det finns på konsumentnivå all anledning att fundera över sin egen konsumtion av animaliska produkter. Inte minst, och som vi redan varit inne på, bör man fundera på om man kan köpa en mindre närproducerad köttbit som är garanterat fri från antibiotika till ett högre pris, i stället för den billigare varianten. Att betala för kvalitet, helt enkelt.

Men de besluten ska individen fatta själv.