Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Helomvändning när det gäller jämställdhet

Det är ett paradigmskifte i svensk jämställdhetspolitik. Forskningsminister Tobias Krantz (FP) meddelar på Dagens Nyheters debattsida att regeringen vill ta bort bestämmelsen som möjliggör för högskolor och universitet att gynna personer av det underrepresenterade könet vid antagningen till olika utbildningar.

Motiveringen är att ”ett socialistiskt system som ställer grupp mot grupp tenderar att leda till oförutsedda resultat”. Det är väldigt hårt skrivet. De grupper som här ställs mot varandra är män och kvinnor. Med en mening har Tobias Krantz sågat hela grunden för den svenska jämställdhetspolitiken.

En politik som bygger på att vi i någon mening ser på män som grupp och kvinnor som grupp och att dessa grupper ställs mot varandra. Krantz förslag är också en helomvändning från den nya diskrimineringslag som alliansregeringen införde för ett år sedan. I den står det uttryckligen att diskriminering är tillåtet när det är ett led i strävandena att främja jämställdheten mellan kvinnor och män. I propositionen är regeringen tydlig. ”Det är enligt regeringens mening berättigat att man vid likvärdiga meriter ska kunna välja till exempel en manlig sökande före en kvinnlig sökande till lärarutbildningen i syfte att förbättra rekryteringen av studenter från det underrepresenterade könet”.

Det finns något positivt i Krantz tankesätt. Vi bör alla i första hand ses som individer. Alltför stort fokus på att mäta och diskutera på gruppnivå kan leda fel. Pojken som har det svårt i skolan kanske behöver den extra uppmärksamheten från läraren, trots att ”pojkkvoteten” när det gäller uppmärksamhet redan är uppfylld.

Samtidigt finns det också ett värde i att ibland se att vi är delar av grupper. Det är bra med en balans mellan könen i olika yrken och utbildningar. En öppning för att gynna det underrepresenterade könet vid antagning är därför en, om än liten, del av lösningen på ojämställdheten i utbildning och arbetsliv.

På en del håll har möjligheten att gynna det kön som varit underrepresenterat tolkats alldeles för vidlyftigt. Personer som har haft lägre kvalifikationer har antagits före personer med högre kvalifikationer. Dessa missförhållanden är nu borta.

Den mest tillämpade metoden är dock att vid lika meriter, så har den med underrepresenterat kön haft företräde. Detta har i stort sett fungerat bra, det är också den formel som ofta tillämpas till exempel vid anställningar.

Det finns inte heller några bärande principiella skäl mot att använda kön som ett andra urvalskriterium vid i övrigt lika meriter. Det är fortfarande meriterna som avgör vem som blir antagen till en utbildning, men om det väger lika avgör samhällets intresse av jämställdhet mellan könen.

På ett fåtal utbildningar med mycket högt söktryck har reglerna fått orimliga konsekvenser. Problemen har varit särskilt märkbara i vissa mindre kvotgrupper, till exempel de som söker efter en folkhögskoleutbildning. Det är problem som i första hand bör leda till andra överväganden. Det kan handla om antalet platser på populära utbildningar, men också vilka metoder som används för urval till olika utbildningar och storleken på kvotgrupperna.

Tobias Krantz förslag bör inte bli regeringens politik. Istället vore det klokt om den inställning som alliansregeringen lade fast i diskrimineringslagen - där det är tillåtet att gynna det underrepresenterade könet för att främja jämställdheten - också framöver blir regeringens politik.

JOHAN ÖRJES, Ledarskribent

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel