Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hellre fler poliser än fler kameror

På fem år har antalet tillstånd för kameraöver­vakning nästan fördubblats, från 5 900 till 11 700. Kamerorna finns också på fler sorters platser än tidigare. Inte bara i affärer för att minska rånöverfall eller i parkeringshus för att få stopp på bilinbrotten. Nej, i dag finns de övervakande ögonen också på bland annat skolor, sjukhus, varuhus och i väntrum.

Det här visar en kartläggning som länsstyrelserna i landet har gjort. Syftet med övervakningskameror är förstås att skapa säkerhet. Folk ska kunna känna sig trygga(re) i sin vardag. Så kan det säkert också vara. Visserligen kan inte kamerorna ingripa om något händer, men de finns där och registrerar allt och kan redovisa vad som hänt och när det hänt. En skenbar trygghet måhända, men en trygghet som efterfrågas allt mer.

Fast då ska man ha klart för sig att det inte är enskilda som ropar på övervakning, utan butiksägare och fastighetsägare i första hand. Man vill ha ordning och reda och kunna bedriva sin verksamhet utan att ständigt oroa sig för mer än mörkret som gör inbrott. Omsorgen om enskildas säkerhet kanske inte är det primära här. Men å andra sidan blir det ju alltid en bieffekt. Är en butik säkrare, blir också besökaren säkrare. Eller?

Nyttan med övervakningen ifrågasätts kanske inte på samma sätt i dag som den gjorde för några år sedan. Då fanns starka röster mot övervakningssamhället som tycktes breda ut sig allt mer. Röster som ville värna om integritet och respekt. I dag ser det lite annorlunda ut. Mest troligt har allmänheten vant sig vid att bli övervakad. Man ser inte storebror som lika jobbig längre. Allt fler verkar resonera som så att den som har rent mjöl i påsen inte behöver oroa sig för att bli kontrollerad. Det ligger absolut någonting i detta resonemang.

Men, även den som har aldrig så rent mjöl i sin påse kan känna sig kränkt i sin vardag av att allt oftare övervakas och ifrågasättas. Är det inte att gå lite för långt när man sätter upp kameror i sjukhusets väntrum? Får man inte vara i fred någonstans?

Sedan är det si och så med kameraövervakningens värde. Redan 2008 kom Brottsförebyggande rådet med en rapport som visade att kameraövervakningen inte var effektiv. Det var till och med så att förbättrad belysning gav bättre effekt än kameraövervakning.

Det har med åren visat sig att det inte är lätt att använda bilderna. Det kan bero på att kamerorna sitter fel, är gamla eller ur funktion. Så var det med nära hälften av de bilder som togs vid olika brott som ägde rum i Skåne under förra året. Både de som utsattes för brotten och polisen som skulle lösa dem, kände en stor frustration över detta. IT-poliserna uppges kunna ägna dagar åt att försöka öppna udda filformat.

Och när de väl får upp materialet är bildkvaliteten eller kameravinklarna så dåliga att det i 80 procent av fallen inte kan användas som bevismaterial. Kanske är det så att kamerorna inte skulle behövas i lika många fall om det fanns fler synliga poliser på gator och torg. För det måste helt klart vara bättre att förhindra brott än att komma några steg efter, som polisen av resursbrist, eller dåliga prioriteringar eller både och så ofta gör i dag. Det utbildas visserligen fler poliser, men vart tar de vägen sedan? Närpoliser har blivit fjärrpoliser. Och det hjälper ingen som är i nöd.

Därför har vi också fler kameror. Sätten att skapa trygghet för medborgarna bör vara många och olika, och kameraövervakning är ett av dem. Men debatten om kameraövervakningens syfte och nytta måste hållas vid liv. Integritet är av största vikt – även för den som säger sig ha rent mjöl i påsen.