Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Har ni hört sagan om Kejsarens nya kläder?

Annons

Det var en gång en kejsare som betalade en skräddare för att skapa kläder till honom. Skräddaren visade ett tyg som var så tunt att det inte syntes. Men i verkligheten skapar han ingenting alls utan låtsades bara arbeta.

Alla beundrade kläderna som de inte såg. Av rädsla för att uppfattas som dum eller inkompetent så tyckte man att allt var fint. En dag när Kejsaren går förbi är det en pojke som säger: Han har ju inget på sig! Resten kan ni kanske ...

Anmäl text- och faktafel

Jag ser likheter mellan denna saga och kommunens förhållande till Oktoberteatern.

När man står vid vägkanten som ett fån och ser med egna ögon att det inte har tillverkats de kläder man beställt så går Kejsaren nästan helt naken. Är det bara pojken som ser att det inte finns några kläder?

Jag och andra har påtalat för kommunen med fakta – i både siffror och bokstäver att det som önskas inte finns där.

Jag vill bara klarlägga att det inte är kvalitén i tyget som jag pratar om utan att det helt enkelt är för lite kläder.

Det nya avtalet mellan kommun och Oktoberteatern, avtalet som ingen fått se utan bara kunnat få läsa genom en tjänsteskrivelse och via LT, är nu färdigt att skrivas under.

Att inte det är klart för länge sedan, och det hemlighetsmakeri som tycks råda, tolkar jag som att tjänstemän förstår att det inte står rätt till.

Skillnaden från förra avtalet är att teatern inte har hyresgästansvar och får ta intäkter i kommunens lokaler. När jag var ordförande i Södertälje teateramatörer så fick gästande grupper betala 700 kronor för att hyra Sagateatern, ett självkostnadspris. När STA skulle hyra Castor en eftermiddag förra året för en barnteatergrupp så var hyran på 6 400 kronor.

Kanske räknar man med att publiken som går på ”Elises Salong” eller andra externa konserter helt plötsligt upptäcker Oktoberteatern och tar med sina barnbarn?

I det nya avtalet försöker kommunen på ett försiktigt sätt motivera att det skulle vara ett incitament för Oktoberteatern att tillgängliggöra Castorscenen för flera. Kommunen vill även uppmana teatergruppen att komma upp i fler antal föreställningar, för övrigt till samma nivå som för några år sedan. Att gruppen sedan ska utreda sig själv varför den inte fungerar och levererar det som har stått i tidigare avtal är en märklig kommentar av bidragsgivaren.

Tydligen bör Oktoberteatern få göra vuxenprogram med kommunalt bidrag. Kanske räknar man med att publiken som går på ”Elises Salong” eller andra externa konserter helt plötsligt upptäcker Oktoberteatern och tar med sina barnbarn?

Mitt förslag är: Ge mer pengar till ”Kultur i förskola/skola” eller subventionera barnföreställningar på Estrad i stället. Stärk STA och Livets Bitch med flera som får unga att själva uttrycka sig på en scen.

Jag skriver som en Södertäljebo som känner att det inte står rätt till och som känner mig dum som inte förstår besluten. Jag är även tjänsteman på Kultur- och fritidskontoret, men har aldrig fått vara med i diskussion och beslut angående Oktoberteatern.

Det har säkert att göra med att jag tidigare varit ordförande i STA och ansvarat för Kultur i förskola/skola – och då anses jävig.

Hoppas att de som bestämmer i kommunen hör den pojke som skriker: Han har ju inget på sig!

Lars Ahlin

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons