Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Han var nära att dö trots vaccinationen

För två år sedan fick Tomas Runnqvist TBE, trots att han var vaccinerad. I flera dygn svävade han mellan liv och död och än i dag lever han i sviter efter sjukdomen.

Tomas Runnqvist är tillbaka som viltvårdare vid Södertälje kommun. Till det yttre är han helt återställd efter att ha smittats av den fästingburna sjukdomen TBE.

– Ja, men vänster ben hänger inte riktigt med, jag har inte fått tillbaka muskulaturen där, säger han.

Det var en fredag i början av juni 2014, som Tomas Runnqvist, då 36, började känna sig dålig. Influensaliknande symptom, feber, ont i kroppen. De kommande dagarna blev han allt sämre och två gånger åkte han och frun Ann-Sofie in till Nyköpings lasarett. Bara för att bli hemskickade igen.

Fem dagar efter insjuknandet hämtades Tomas med ambulans och kördes till intensiven i Nyköping.

Ett dygn senare flyttades han till Eskilstuna och infektionskliniken där.

– De visste ju inte vad jag drabbats av och därför hölls jag isolerad, med luftsluss och egen ingång utifrån.

Där blev han kvar i 21 dygn – dygn som han inte har några minnen av.

Tomas hallucinerade och hade hög feber, som mest 42,2 grader.

– Jag kokade och hade problem med syresättningen. Blodet var så tjockt att det inte gick ta blodprov på mig.

Han svävade mellan liv och död. Läkarna famlade efter svar. TBE var inte förstahandsteorin eftersom Tomas faktiskt var vaccinerad.

Läkarna sa att de inte visste om han skulle överleva och anhöriga och vänner satt vid hans sida.

Ann-Sofie hade varit rak mot barnen, Lukas och Liam, som då var fem år.

– Jag sa till dem att vi inte vet om pappa kommer hem igen, berättar hon.

Det var en jobbig tid, Ann-Sofie stod ensam med två barn, tre hundar, tre bilar och ett nytt hus som familjen just flyttat in i.

– Det var mycket praktiskt som behövde ordnas, många samtal som måste ringas. Men det är sånt man bara gör när man är mitt uppe i det. Bearbeta allt har jag gjort senare, berättar hon.

Ann-Sofi fick också mycket stöd av vänner och bekanta under den här tiden.

Men Tomas kropp var stark, på sjukhuset vände det långsamt.

De första minnen han har från sjukdomstiden är från början av juli, en månad efter insjuknandet.

Han var då kraftigt märkt av sjukdomen, hade tappat 25 kilo och vägde runt 50.

Tomas kunde inte gå utan satt i rullstol och fick börja om från början. Han gick med gåbord, därefter rollator och sedan med käpp.

– Sämst har vänster ben varit. När jag glömde bort att jag inte kunde belasta det föll jag bara ihop, berättar han.

Rehabilitering blev lång och först efter tre månader fick Tomas komma hem på permissioner.

Hans humör var då inte som förut.

– Jag var trött, tjurig, grinig och konflikterna var många. Det var tufft men jag bestämde mig redan då att jag skulle kunna jaga och släppa hunden i oktober.

Och så blev det. Med en lång stör, som fungerade som ett extra ben, drog han sig envist fram i skogen.

– Jag är säker på att Tomas aldrig varit så här bra i dag om han inte hade gått så mycket i just skog och mark, säger Ann-Sofie.

Att det var TBE stod klart först när Tomas Runnqvist var på bättringsvägen.

– Att jag blev sjuk trots vaccinationen är ovanligt. Men det känns bra att veta vad jag blev sjuk av.

Ett år efter att Tomas blev sjuk började han jobba 100 procent igen. Rik på erfarenhet och tacksam mot sin omgivning.

– Vi fick många nya vänner den här tiden och har kommit gamla vänner mycket närmre, säger Tomas och nämner särskilt stödet från sina arbetskamrater.

– De har varit helt fantastiska.

Även Tomas och Ann-Sofies förhållande har stärkts och utvecklats.

– Vi tar inte varandra för givet på samma sätt och är bättre på att ge varandra utrymme att göra saker. Jag tror man måste bli riktigt sjuk någon gång för att uppskatta livet mer, säger Ann-Sofi.

Tomas berättar att han själv inte längre skjuter upp saker som han vill göra.

Barnen har naturligtvis också påverkats av tiden då Tomas var sjuk, berättar de.

– De har blivit mer vuxna, plockar undan efter sig och är måna om att alla ska må bra.

Och de ser om någon inte gör det, säger Ann-Sofie.

– De behöver också en annan tydlighet nu och framförhållning, att vi berättar vad som sker och ska hända, kompletterar Tomas.

Råd om du blir fästingbiten

• Ta bort fästingen så fort som möjligt, helst med finspetsig pincett eller fästingborttagare.

• Ta tag om fästingen så nära huden du kan och dra rakt ut. Du ska inte vrida för då kan mundelar fastna

i huden. Du ska inte smörja på fett eller annat. Det kan få fästingen att ”kräkas”.

• Tvätta såret med desinfektionsmedel samt händerna med tvål.

• Om du inte får bort hela fästingen – vänta ett par dagar. Ofta uppstår en liten inflammation och då brukar det vara enkelt att med pincett eller nål få bort delarna.

• Sök vård om du får feber, huvudvärk eller känner dig sjuk på något annat sätt.

Källa: Folkhälsomyndigheten