Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gustav Gälsings sista sommar som Lejonhjärta – ”Jag har kommit in på scenskolan”

Det är musikalartist han ska bli, Gustav Gälsing som till hösten börjar scenskolan i Göteborg. Men innan dess iklär han sig åter mantel och stövlar för en andra sommar som tonårshjälten Jonatan Lejonhjärta på Astrid Lindgrens värld i Vimmerby.

Annons

Anmäl text- och faktafel

Ungefär en timme efter att dagens sista föreställning är avslutad kommer Gustav Gälsing insusande på en vacker gammal stålhäst. En herrcykel av märket Monark som han har köpt i en second hand-affär ett stenkast bort. Glasögonen är på som vanligt igen, hårlockarna ledigt bakåtstrukna ur ansiktet och den ljusblå dräkten och stövlarna är utbytta mot jeansshorts, t-tröja och sneakers. Cykeln lutar han mot konstnären Marie-Louise Ekmans Astrid Lindgren-staty på Stora torget i Vimmerby.

– Det händer att folk känner igen mig utanför Astrid Lindgrens värld, ja, i mataffären till exempel. Men det är sällan, jag tror det är håret som gör skillnaden, Jonatan har en ganska karaktäristisk frisyr, säger Gustav Gälsing och syftar på de gyllene 70-talslockar som skådespelaren Staffan Götestam gjorde synonyma med karaktären i filmatiseringen från 1977. Södertäljeskådisens scenfrisyr påminner lite om den, fast den är något mer modern i sin tappning.

Boken 'Bröderna Lejonhjärta' är mitt facit. Där finns redan alla förväntningar på Jonatan och min uppgift är att fylla i dem

Gustav Gälsing fick jobb på Astrid Lindgrens värld (ALV) redan förra året och växlade då mellan att spela Jonatan Lejonhjärta, Abbe i ”Madicken” och Borkarövare i ”Ronja Rövardotter”. I år kan han koncentrera sig på att endast spela den 13-åriga storebrodern, hjälten och pacifisten i det älskade fantasydramat från 1973.

- Själva boken ”Bröderna Lejonhjärta” är mitt facit. Där finns redan alla förväntningar på Jonatan och min uppgift är att fylla i dem med de drag som jag tror publiken tillskriver honom. Jag tror att de tänker sig Jonatan som en ung, väldigt honungslen och hjältemodig pojke som gör allt för att skydda sin lillebror Skorpan. Men eftersom han inte kan göra en fluga förnär så använder han sin list i stället. ”Jag kan inte döda någon. Inte ens om det gäller mitt eget liv", är en av hans repliker.

Som 17-åring besökte han ALV och bestämde sig för att en dag komma tillbaka för att jobba där.

– Jag minns att jag tänkte ”här vill jag ju vara!”. Jag kan fortfarande i dag själv gå runt i parken och kika in på mina kollegor när de står på scen och det spelar ingen roll vilken föreställning det är – jag blir lite frälst varje gång. Vilken fantastisk kulturskatt vi har i Sverige med Astrid Lindgrens verk!

Själv har jag ju inte så bra skäggväxt, det blir som mest en liten skepparkrans på mig

Initialt fanns det en liten oro över att ett av hans fysiska företräden inte skulle räcka hela vägen för en roll i parken.

– Jag funderade över att det var bra många karaktärer i ALV som krävde att man har skägg: Rövare och Tengils män till exempel, de är sällan slätrakade! Och själv har jag ju inte så bra skäggväxt, det blir som mest en liten skepparkrans på mig, ler han.

Oron visade sig vara obefogad, hans ungdomliga utseende var en lyckoträff när han fick rollen som den tonårige Jonatan.

Rollen är utmanande, inte minst för att det ingår dagliga improvisationsövningar mellan pjäsens fem delar. Från klockan 11.15 till att ensemblen kliver av scenen kl 17.30 så är Gustav Gälsing i karaktär som Jonatan och i pauserna småpratar han med besökande barn, visar dem hur man kastar hästsko, lurar Tengils män och bjuder in till besök i någon av Törnrosdalens stugor.

– Det kan vara riktigt svårt att hela tiden komma på olika improvisationer som man bollar runt med de andra skådespelarna, man måste vara snabb i huvudet för att hänga på. Men det är roligt också – för ingen dag är den andra lik. Och man får väldigt mycket tillbaka från barnen: kramar, samtal och frågor.

I en pjäs som inte skyggar för ämnen som krig och förtryck – svält och död så väcks ofrånkomligt tankar om döden även hos de yngsta besökarna. Det händer att barn kommer fram till ”Jonatan” för att få svar på riktigt svåra frågor.

– De kan säga saker som ”Min hamster är död, har du sett den?”. Eller så berättar någon att farmodern precis har gått bort. Jag brukar mest bejaka det som sägs. Lyssnar och frågar lite kring den som har avlidit och så säger jag kanske något om att jag inte har sett den som just de letar efter men att ”det finns många dalar här i Nangijala där de kan finnas”.

Många av skådisarna på ALV har varit där sommar efter sommar och får möjlighet att finkalibrera gestaltningen av just sin karaktär. Andra blir mer kortvariga. Gustav Gälsing är redan på väg någon annanstans. I september väntar den treåriga drömutbildningen i Göteborg.

Jag har verkligen förstått vad jag vill syssla med

– För mig blir det ingen tredje sommar här nästa år, nej. För jag har kommit in på Scenskolan! Jättekul, jag ska bli musikalartist. Det finns en ren teaterutbildning också men jag vill inte släppa musiken, jag har verkligen förstått vad jag vill syssla med, säger han.

Gustav Gälsing

Ålder: 24 år.

Uppväxt: I Karlhov.

Bakgrund: Började med teater i Södertälje teateramatörer som nioåring och har under åren spelat på Intiman i ”Sound of Music”, ”Peter Pan” och ”Emil i Lönneberga”, varit med i en uppsättning på Kungliga operan och spelat med Täljerevyn.