Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästtyckare: Vore underbart om onödiga jobb försvann

LT:s gästtyckare Anders Bäcklander om samhället efter corona.

Undersökningar visar att nästan 40 % av oss inte tror att vårt arbete gör någon skillnad i världen, eller möjligen gör den något sämre. Undersökningen visar också att 15 % är osäkra. Det är uppseendeväckande siffror.

Det är inte byggarbetare, sopåkare, sjuksköterskor, eller stadsarkitekter det gäller. Utan fina respekterade yrken. Kommunikatörer till exempel, som haft en explosionsartad tillväxt inte minst i kommuner och vars främsta uppgift ofta är att se till att man inte kommunicerar verkligheten utan en av ledningen tillrättalagd version. Samhällsbyggnadskontoret hade på min tid fler kommunikatörer än strateger, alltså fler som kommunicerade framtiden än som tänkte ut den.

Andra kategorier är välbetalda lobbyister, en hel del jurister, new public managementkonsulter, penningspelsutvecklare och låneockrare. Mellanchefer eller vd:ar på meningslösa företag och organisationer finns också med.

Det här är främst medelklassens kris och kanske en förklaring till den enorma konsumtionen av Prozak. Det är ett trauma i det kollektivt undermedvetna som skapar sår och rädsla. Man förstår att det inte håller i längden, någon eller något kommer att genomskåda det och man kommer att falla igenom. Vilka jobb som är viktiga ställs nu på sin spets under corona och det vore underbart om många onödiga försvann.

Men vad vi behöver är en ny normalitet och krisen, rätt utnyttjad, skulle kunna bidra till det om våra ledare var smarta.

Ekonomen John Maynard Keynes förutspådde på 1930-talet att vi i utvecklade länder skulle ha 15-timmarsvecka i slutet på seklet. Så blev det inte tack och lov, för en skräckvision är att på heltid tvingas ägna sig åt ”Bryggbad och gräsmattehäng, strandvila och parkmys.”

Vi är alla gjorda för att, om inte arbeta i vårt anletes svett hela tiden, så åtminstone uträtta något som känns meningsfullt varje dag, i ett socialt sammanhang.

Även om många nu har mist sitt arbete har vi alla kvar vårt ”riktiga” jobb som är att konsumera, inte bara nödvändiga saker utan också att ge efter för våra begär.

Det är vad folk borde göra nu också, enligt klassisk ekonomisk teori, för att få hjulen att rulla igen. Både efterfrågan och utbud har minskat kraftigt. Men det behövs pengar och även framtidstro för att världen ska återfå balansen.

De ekonomiska paket som släpps nu, till enorma framtida kostnader, är till för att folk och företag ska börja konsumera och tro att allt kommer att återgå till det ”normala”. Men vad vi behöver är en ny normalitet och krisen, rätt utnyttjad, skulle kunna bidra till det om våra ledare var smarta. Problemet är att de inte ser världen som den är, utan som de är.

Anders Bäcklander

Gästtyckare i LT, tidigare anställd på Södertälje kommun 2008–2014 bland annat som stadsarkitekt