Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästtyckare: Utopier är underbara, utom för dem som tvingas leva där

LT:s gästtyckare Anders Bäcklander om när stadsplanering blir både auktoritär och ideologisk.

Annons

Man river hus från miljonprogrammet i Alvesta för att de har dåligt rykte. Segregationen är värre än bostadsbristen menar kommunen. En motspänstig invånare säger att skälen till rivningen, tillämpade på Malmö, skulle innebära att man rev halva stan. Han har en poäng.

Sverige har en ytterst tveksam tradition av ideologiskt motiverade rivningar. River man kvarter med fattiga människor så försvinner fattigdomen, tänkte man på 1960- och 70-talen. Fastighetsägarna klappade händerna för nu kunde man proppa in fler våningar, och höja hyran per kvadratmeter.

En del områden, kvarter och hus är verkligen så trist utformade att de förtjänar att rivas. Men det var inte dem man rev. Och man ska framför allt inte tro att det löser några problem. Man förstör bara de bräckliga sociala sammanhang som uppstått.

Och vi fortsätter att bygga lika torftiga områden. Vi verkar helt oförmögna att lära oss av historien. Och att skilja på orsak och verkan.

Planering är av tradition auktoritär. Uppifrån och ner. Från envåldshärskaren till ”Borgmästaren” i det starka samhället som släppt loss den storvulna Utopisten, den tekniska Vetenskapsmannen, den hängivna Modernisten, den nya Urbanisten och den byråkratiska Tjänstemannen, över oss och våra städer.

Det gemensamma för alla ”utopiska” försök är att de inte har fungerat. Därför att man inte tagit hänsyn till att en stad är en föränderlig organism där innehållet, inte formen, är huvudsaken, och att kunskapen om marknaden måste med. Och marknaden är allas våra val, våra preferenser, vår livsväg och strävan efter lycka och frihet, plus förstås kapitalismens förutsägbara funktionssätt.

Först och främst bor man i staden för att få ett jobb. Och företag flyttar dit för att hitta personal.

Alla entusiastiska hyllningar till stadslivet handlar om fin utsikt, sol på härliga torg, mysiga restauranger och ett rikt kulturliv. Och det är viktigt. Men först och främst bor man i staden för att få ett jobb. Och företag flyttar dit för att hitta personal.

Planeringens främsta uppgift är att se till att det finns bostäder vi har råd med, många arbetsplatser inom tillgängligt avstånd så vi har valmöjligheter, transportsystem som är effektiva, och vackra gemensamma rum och resvägar.

Man ska planera efter indikatorer som visar förhållanden och förändringar – sociala, ekonomiska, transportmässiga, inte enligt dåligt underbyggda visioner hos någon politiker eller byråkrat.

Och städer, där redan över hälften av jordens befolkning bor, är platser där vi lyckas eller misslyckas med att möta våra framtida utmaningar.

Anders Bäcklander

gästtyckare i LT, anställd på Södertälje kommun 2008–2014 bland annat som stadsarkitekt