Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästtyckare: Trump ställer till det i Mellanöstern

LT:s gästtyckare Pär Granstedt om det upptrappade läget kring Iran.

Annons

År 2019 medförde ständigt nya kriser i Mellanöstern och 2020 har inte börjat bättre. IS besegrades visserligen, men det humanitära priset blev oerhört högt. Kaoset i regionen är värre än någonsin, och terrorhotet från IS och andra är kvar. Och den som stärkt sitt inflytande i regionen är Iran, som med sina milisgrupper också bidrog på ett avgörande sett till segern över IS. Nu är Donald Trumps huvudmål att få bort Iran som en regional maktfaktor.

USA har försökt få kontroll över Iran sedan 1950-talet när den demokratiskt förankrade Mossadeq-regeringen nationaliserade landets oljetillgångar. USA stödde en militärkupp som störtade demokratin och införde en järnhård diktatur under Shah Reza Pahlevi. 1979 störtades shahen genom en bred folkresning ledd av islamister. Oljetillgångarna nationaliserades igen. 1980 gick Irak till anfall med stöd av USA, Saudiarabien och Gulfstaterna, men slogs tillbaka. Oron för att Iran skulle utveckla kärnvapen motiverade omfattande sanktioner.

Iran utvecklades i en islamistiskt auktoritär och västfientlig riktning. Så småningom växte dock de folkliga kraven på liberalisering. Hassan Rouhani valdes 2013 till president på ett försiktigt liberalt reformprogram. Relationerna till Väst förbättrades och 2015 , under president Barack Obama, slöts kärnenergiavtalet och sanktionerna avskaffades.

Med Trump som president lämnade USA avtalet och återinförde sanktionerna trots att Iran följt avtalet till punkt och pricka. De övriga parterna vill stå fast vid avtalet, men USA tvingar också europeiska och andra företag att följa sanktionerna.

Mordet på generalen Qassem Soleimani väckte förvåning, också bland oberoende bedömare i väst.

Trump menade att sanktionerna skulle tvinga fram en omförhandling där Iran skulle avstå allt inflytande i grannländerna. Men i stället stärktes hökarna i Iran. Någon vilja till eftergifter skymtade inte.

Mordet på generalen Qassem Soleimani väckte förvåning, också bland oberoende bedömare i väst. Motiveringen, att det skulle förhindra angrepp på amerikaner, hade inte mycket trovärdighet. Risken är snarare den motsatta. Men Trump vill visa handlingskraft, mobilisera sina anhängare och få bort fokus från riksrättsåtalet.

Resultatet blev ett bakslag för USA i regionen. Det irakiska parlamentet kräver att alla amerikanska trupper ska lämna landet, och premiärministern har instämt. Stödet för regimen i Iran ökade först dramatiskt. Så kom bakslaget med nedskjutningen av det ukrainska passagerarplanet, och regimens senfärdighet att erkänna sin skuld. Oppositionen fick ny luft under vingarna. Men många, också i USA, pekade på att detta var en följd av USA:s hot om massiv vedergällning mot Iran.

Situationen i regionen har destabiliserats ytterligare, utan att någon riktigt tycks förstå varför det var nödvändig. Alla hoppas på avspänning. Att förra året avslutades med en stor militärövning nära Persiska viken med Iran, Ryssland och Kina, spär på oron.

Pär Granstedt

utrikeskrönikör