Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gästtyckare: Stundar ett ödesval för EU?

LT:s gästtyckare Pär Granstedt om EU:s roll för långsiktig hållbar stabilitet.

Annons

Europaparlamentsvalet närmar sig och många talar om det som ett ödesval. Och visst kan man se det så, både med tanke på de inre utmaningar EU har och på turbulensen i omvärlden.

Anmäl text- och faktafel

I en världspolitik som i så hög grad präglas av män som Donald Trump, Xi Jinping och Vladimir Putin behövs EU som en aktör som inte styrs av kortsiktiga maktintressen utan av en strävan mot en långsiktigt hållbar utveckling. Utmaningarna handlar om sådant som fred och stabilitet i världen, världsfattigdomen, miljö och klimat. Det finns ett stort behov av ett globalt ledarskap, eller åtminstone en kraftfull facilitator för global samverkan för detta.

Varken USA, Kina eller Ryssland inger mycket förtroende i det avseendet. Om EU kan bli en sådan kraft eller inte beror i hög grad på utgången av Europavalet. Det är ytterst det kampen mellan liberaler och högerpopulister handlar om. Högerpopulisterna motsätter sig insatser som såväl kan minska människors behov av att fly som insatser för att hjälpa dem som måste fly.

2015 års migrationschock drev situationen till sin spets. De högerpopulistiska partierna växte drastiskt och många etablerade partier ändrade sina positioner i mer migrationsnegativ riktning. Och försöken till en samordnat europeisk migrationspolitisk bröt samman.

Splittringen i EU, mellan och inom länder, drivs i sin tur på av växande socioekonomiska klyftor. Samarbetet mellan Europas rika och fattiga länder blir allt svårare.

Migrationskrisen beror i sin tur på situationen i EU:s omvärld. Den omedelbara orsaken är ofta krig och konflikter. De beror ofta på den omfattande fattigdomen i världen och de växande socioekonomiska klyftorna. En annan växande orsak är klimateffekter med torka och översvämningar. Förutom att driva fram konflikter är klimat och fattigdom i sig viktiga migrationsdrivande faktorer.

Splittringen i EU, mellan och inom länder, drivs i sin tur på av växande socioekonomiska klyftor. Samarbetet mellan Europas rika och fattiga länder blir allt svårare. ”De gula västarnas” upplopp, visar hur förlamande socioekonomiska motsättningar kan bli i ett enskilt land.

Det parlament som nu ska väljas, har tillsammans med ministerrådet och den förnyade EU-kommissionen, stora utmaningar framför sig: EU behövs som en medlande och stabiliserande kraft i en värld där konfliktriskerna mellan stormakterna tenderar att växa. Man måste visa ett starkare ledarskap i arbetet för att fullfölja och vidareutveckla Parisavtalet om klimatet. Och man måste driva på i arbetet på att minska de socioekonomiska klyftorna både globalt och inom länderna. 

För att lyckas med detta måste man snart finna en lösning på flyktingmottagandet. Man ska nog inte vänta på att få med sig länder som Ungern och Polen, utan det borde bli en ”koalition av villiga”. Man behöver också tar hänsyn till att EU faktiskt behöver invandring för att hantera sina växande demografiska problem.

Huvudregeln bör bli att man söker asyl på en ambassad utanför EU så att livsfarliga resor över Medelhavet kan elimineras, och det blir möjligt att prioritera de mest skyddsbehövande..

Pär Granstedt

utrikeskrönikör

Annons