Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästtyckare: Skakig start i världspolitiken

LT:s gästtyckare Pär Granstedt om det år nyss börjat och som kan bli turbulent på den internationella scenen.

Året 2019 inleds i osäkerhetens och orons tecken. Världens mäktigaste land, USA, har en dysfunktionell ledning. En stor del av att dess statsförvaltning är, när detta skrivs, nedstängd. Vi ser ökat kaos och mer konfrontation inom inrikespolitiken och i de internationella relationerna.

Anmäl text- och faktafel

Också i Europa är det skakigt. Man har fortfarande inte kommit överens om en ansvarsfull och solidarisk migrationspolitik och en växande högernationalism försvårar EU-samarbetet på alla områden. I Kina ökar det inre förtrycket samtidigt som man strävar mot att bli världens ledande supermakt. En allt aggressivare nationalism, nu inkluderande Brasiliens nye president Jair Bolsonaro, skapar konflikter och motsättningar världen runt.

Samtidigt står världen inför oerhörda utmaningar, som måste hanteras genom internationellt samarbete

Först och främst klimatkrisen. Klimatmötet i Katowice i slutet av förra året fick visserligen till en regelbok men inte mycket fanns kvar av drivet från Parismötet. Nu hänger mycket på andra länder, en folklig opinion och ett näringsliv som förstår var framtidens möjligheter ligger.

Världsekonomin är på väg in i en lågkonjunktur, men situationen dramatiseras av de latenta handelskonflikter som Trump har skapat med två av USA:s viktigaste handelspartners, EU och Kina. Samtidigt avgörs också om det blir en välordnad Brexit eller en hård – med tisdagskvällens bakslag för Theresa May i färskt minne.

De växande socioekonomiska klyftorna göder populistiska strömningar och skapar konflikter. Att det kan gälla också rika och stabila länder illustreras av ”de gula västarnas” uppror i Frankrike.

Mellanöstern och dess grannskap är fortfarande det blodigaste konfliktområdet i världen. Vid årsskiftet deklarerade Trump att alla amerikanska trupper skulle lämna Syrien inom 30 dagar. Det väckte allmän uppståndelse. Visserligen är IS territoriella makt bruten, men egentligen har inget blivit bättre. Risken för terroraktioner och nya militära urladdningar har snarare ökat. Nu skjuts tillbakadragande på framtiden, men ovissheten om vad som kommer att hända är stor.

Om vi inte kan brygga över de ekonomiska klyftorna, begränsa krigen och hejda klimatförändringarna kommer flyktingströmmarna bara att öka.

Migrationen är en konsekvens av världssamfundets politiska misslyckanden. Om vi inte kan brygga över de ekonomiska klyftorna, begränsa krigen och hejda klimatförändringarna kommer flyktingströmmarna bara att öka. Och om världens stater inte blir bättre på att i samarbete hantera migrationen på ett ansvarsfullt och solidariskt sätt, kommer vi gå mot alltmer av globalt kaos.

Utmaningarna är stora. Men det öppnar också för förändringar. Trump tvingas till sist samsas med kongressen. EU måste snart förbättra sina arbetsformer. Det folkliga trycket bara ökar. Det finns inga quick fix, men insikten växer att det behövs kraftigare tag.

Pär Granstedt

utrikeskrönikör