Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästtyckare: Klimatkris blir flyktingkris

LT:s utrikeskrönikör Pär Granstedt om en flyktingkris i vardande.

Annons

Samhällsdebatten både i Sverige och internationellt präglas i hög grad av två stora utmaningar, klimatet och migrationen. Inställningen till dessa frågor är i hög grad den nya vattendelaren i politiken. Ska vi ta ansvar eller bara tänka på oss själva?

Anmäl text- och faktafel

Problemen hänger ihop. En rapport från FN:s flyktingorgan UNHCR gör bedömningen att om klimatet utvecklas enligt prognos kommer antalet människor på flykt fram till år 2050 att öka från nuvarande cirka 70 miljoner till omkring 250 miljoner.

Bara under förra året tvingades 17 miljoner människor fly från sina hem på grund av klimatrelaterade katastrofer som orkaner, översvämningar, skogsbränder, torkkatastrofer etcetera. På längre sikt måste man räkna med att stora områden kan bli obeboeliga på grund av havsnivåhöjningar och extrema temperaturer.

Klimatkrisen förorsakas i huvudsak av de rika ländernas överkonsumtion medan konsekvenserna främst drabbar fattiga människor i fattiga länder. Tropiska regioner löper störst risk för extremväder och fattiga länder har minst förmåga att ta hand om konsekvenserna av klimatrelaterade naturkatastrofer.

Närområdet kommer alltid att få bära huvudbördan av flyktingmottagandet, men där måste omvärlden hjälpa till med resurser för ett humant mottagande.

För att i möjligaste mån förebygga den flyktingkatastrof som UNHCR varnar för krävs en kraftfull global klimatpolitik. Men också omfattande insatser för att hantera oundvikliga konsekvenser, inklusive. ett internationellt samarbete för att hantera den växande migrationen på ett konstruktivt och humant sätt. Närområdet kommer alltid att få bära huvudbördan av flyktingmottagandet, men där måste omvärlden hjälpa till med resurser för ett humant mottagande. För dem som inte kan återvända i närtid måste hela världssamfundet medverka för att bereda dem möjligheter att bygga nya liv. Det är viktigt också för den ekonomiska utvecklingen i världen att hålla nere den andel av befolkningen som lever improduktivt i flyktingläger.

Den rika delen av värden, framför allt USA och EU måste ta ledningen för detta samarbete. Dels bär man ett huvudansvar för att katastrofutvecklingen uppstått, dels besitter man huvuddelen av de resurser och förmågor som krävs för att hantera utmaningarna.

Det största hindret för att mänskligheten ska kunna klara av att möta det existentiella hot som den globala uppvärmningen skapar är den nationalegoism som nu breder ut sig. Portalfiguren är förstås USA:s president Donald Trump. Föreställningar om att man egentligen inte behöver göra något radikalt för klimatet och att flyktingkrisen kan lösas med höga murar, och att det inte är så nödvändigt med bistånd till fattiga länder är farliga illusioner. Det kaos som kommer att uppstå i världen om vi inte kan hantera klimatkrisen och dess konsekvenser kommer att bli förödande för alla, både rika och fattiga.

Pär Granstedt

utrikeskrönikör