Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästtyckare: Klimatansvar eller nationalegoism – vattendelare i Europapolitiken

LT:s gästtyckare, Pär Granstedt, om att den politiska kartan ritas om i Europa.

Annons

Utgången av valet till Europaparlamentet visar att något hänt med Europas politiska karta. De traditionellt dominerande partigrupperna konservativa, kristdemokrater och socialdemokrater försvagades kraftigt.

I stället ökade högerpopulistiska partier om än mindre än vad de hoppades. Drömmen om att få ett avgörande inflytande över EU:s utveckling grusades.

För vinnare var också gröna och liberala partier. Polariseringen är tydlig. Ska EU:s politik och utveckling präglas av globalt samarbete, solidaritet och framtidstro eller av ängslig nationalegoism och kortsiktigt egenintresse. Nu hänger mycket på hur de traditionella, ofta ganska illa tilltygade, kommer att ställa sig. Kanske kan man hoppas på en Greta-effekt också i EU-politiken.

Anmäl text- och faktafel

Förändringens vind blåste också i folketingsvalet i Danmark. Den stora förloraren i det valet var det högerpopulistiska och främlingsfientliga Dansk Folkeparti, som förlorade mer än hälften av sina röster. Huvuddelen gick till Socialdemokraterna, som mycket tydligt anpassat sin migrationspolitik till DF. Men ändå minskade Socialdemokraterna sitt röstetal. En stor vinnare var däremot det gröna socialliberala Radikale Venstre.

Om migrationsfrågan ofta leder till isolationism kräver klimatfrågan framför allt internationellt samarbete och solidaritet.

Vad vi nu tycks se är att klimatfrågan allt mer tar upp konkurrensen med migrationsfrågan som väljarnas största bekymmer. Och om migrationsfrågan ofta leder till isolationism kräver klimatfrågan framför allt internationellt samarbete och solidaritet. Kanske kommer vi få se EU som mer av en global aktör, först och främst kring klimat och miljö, men också i andra frågor.

EU är sammantaget världens största ekonomi, överträffar både USA och Kina. Om EU samlar sig till handling i globala frågor, kanske i en medlande roll, så väger det tungt. Och i den ganska kaotiska situation vi nu upplever skulle det behövas.

Nyligen kom OECD med en rapport som pekade på oroande tendenser: ”Handel och investeringar har bromsat in kraftigt, i synnerhet i Europa och Asien. Företagens och hushållens förtroende har vacklat och produktionen i tillverkningsindustrin sjunker”. Pågående handelskonflikter spelar en stor roll, och skulle situationen utvecklas till ett fullskaligt handelskrig mellan USA och Kina, kan det snabbt bli mycket värre. Den ökande sannolikheten för en hård Brexit, rattad av Boris Johnsson, gör det inte lättare.

Vi hotas inte bara av handelskrig utan också av militära konflikter. Nu ser vi en militär uppladdning pågå i Persiska viken och Hormuzsundet med USA och Ryssland inblandade. Dessutom kommer motsättningarna mellan USA och Kina också till uttryck i mer militära maktdemonstrationer i Ostasien.

Så nog behövs EU som en ledande aktör i världen, för miljö och klimat, och för fred och samarbete.

Pär Granstedt

utrikeskrönikör