Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästtyckare: Forum för snille, smak och medlöperi

LT:s gästtyckare Anders Bäcklander om vikten av att vädra ur.

Aldrig har väl sanningens relativistiska och postmoderna karaktär framstått mer tydlig än i turerna kring kulturklubben Forum och Svenska Akademien. I två mycket bra böcker, Katarina Frostensons ”K” och Matilda Gustavssons ”Klubben”, har vi kunnat följa de drabbades smärtsamma redogörelser. Landsflykt och förnekelse respektive utsatthet, övergrepp och självförakt.

Skildringarna skapar en bild av att sanningen är mer komplex än man skulle önska, mer tidsbunden, mer plats- och kulturbunden. Rena fakta är en sak, sanningen en annan.

Den nakna sanningen har många förklädnader sägs det. Juridiken fångar en del. Opinionen en annan. När det gäller halvsanningar måste man få tag i rätt halva. Fake news blandar bort korten. Min ”sanning” är lika mycket värd som din.

Den viktigaste lärdomen av de solkiga interiörerna, som avslöjat en hel kulturvärld med byxorna nere, är hur lätt vi ljuger för oss själva. Hur lite vi förmår avvika från gruppens konsensus, hur svaga vi är som individer, hur lätt vi blir medlöpare – av rädsla och av egennytta eller bekvämlighet.

Ondskan är banal sa Hannah Arendt i samband med rättegången mot Adolf Eichmann, chefen för nazisternas utrotningspolitik. Han såg sig som en duktig tjänsteman som åtlydde order. Resten såg han inte, det var inte hans bord.

Det finns många skildringar från andra världskriget om hur lätt man förvandlar normala bond- och borgarpojkar till slaktare. Men det finns också, hoppfullt nog, berättelser om deltagare i exekutionspatruller som lägger ner sina vapnen och ställer sig bland dem som ska avrättas.

Men de är hjältar och kanske egentligen inte representativa för oss vanliga dödliga. Vi är sociala flockdjur, ensamma är vi ingenting. Våra samhällen bygger på en balans mellan sund lojalitet och anpassning, och osund underkastelse.

Det samhälle, där vissa frågor inte får ställas eller där vissa åsikter inte får framföras, är destruktivt.

Det innebär att de organisationer vi bygger måste vara öppna, demokratiska och genomlysta av förnuft och kunskap, anpassade efter oss i den ängsliga majoriteten för att kompensera för våra brister.

Det samhälle, där vissa frågor inte får ställas eller där vissa åsikter inte får framföras, är destruktivt.

Alltför mycket unkenhet frodas i slutna och ovädrade rum, vare sig det gäller Svenska Akademien, Forum, religiösa samfund eller sektliknande system.

Det gäller även våra demokratiska institutioner. Gruppegoism, korruption och jäv förekommer överallt där man letar efter det och måste bekämpas genom ständig genomlysning.

Utsatta för solens livgivande strålar dör både troll och vampyrer.

Anders Bäcklander

gästtyckare i LT, anställd på Södertälje kommun 2008–2014 bland annat som stadsarkitekt