Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästtyckare: EU:s flyktingfiasko är ett faktum

LT:s gästtyckare Pär Granstedt om att Europa behöver en ny migrationspolitik.

I veckan före påsk ska Ylva Johansson, EU:s kommissionär med ansvar för bland annat migration, lägga fram sitt förslag till en ny migrationspolitik. Lite i skymundan för coronakrisen nu, men på sikt med långt större humanitära konsekvenser och betydelse för EU-samarbetets framtid.

Turkiets val, i början av mars, att öppna sin gräns mot EU för flyktingar blottlade det ohållbara i EU:s nuvarande flyktingpolitik. Officiellt respekterar EU-länderna flyktingkonventionens krav att man ska ta emot asylansökningar från alla som kommer till landet. Men man försökte samtidigt hindra var och en som kan misstänkas vilja söka asyl att komma till EU. Därav alla desperata båtfärder över Medelhavet, och dramatiken vid den korta landgränsen mellan Turkiet och Grekland.

Politiken gör EU helt beroende av turkiske presidenten Recep Tayyip Erdoğans välvilja. Sakskälen varför alla flyktingar skulle stanna i Turkiet är inte särskilt starka. EU har mångfalt större möjligheter än Turkiet att ta hand om flyktingar. EU:s yta är sex gånger så stor som Turkiets, folkmängden är fem gånger och EU:s ekonomi (BNP) är nästan sju gånger så stor. När EU klagar över att man behövt ta emot en dryg miljon flyktingar sedan 2015, samtidigt som Turkiet tagit emot 3,5 miljoner och ytterligare ett par miljoner väntar vid syriska gränsen, så verkar det förstås lite ynkligt.

EU kan inte heller hävda att man inte har något ansvar för flyktingsituationen i regionen. Ända sedan det Osmanska rikes sammanbott efter första världskriget har tvärtom europeiska stormakter tillsammans med USA och Ryssland spelat en avgörande roll för att skapa det kaos och de dysfunktionella stater som präglar regionen. Att västmakterna, trots tung militär närvaro, gav Assad-regimen fria händer att massakrera sin befolkning, är en avgörande orsak till dagens flyktingkatastrof. Klimatkatastrofer bidrar nu alltmer till att människor drivs på flykt, och där har den rika världen störst ansvar.

Vid längre kriser, där flyktingarna behöver få möjlighet till ett nytt liv, måste alla länder vara beredda att ställa upp efter förmåga.

Nu tvingas EU göra upp med Erdoğan igen, i stort sett på hans villkor. Men en långsiktigt hållbar lösning kräver att EU har förmågan att ta sin del av ansvaret i nuvarande och kommande flyktingkriser. Vid tidsbegränsade kriser kan det vara bra om flyktingarna tas om hand i närområdet. Men vid längre kriser, där flyktingarna behöver få möjlighet till ett nytt liv, måste alla länder vara beredda att ställa upp efter förmåga. Det är inte bara nödvändigt av humanitära skäl, utan också för världsekonomin och den politiska stabiliteten.

Vi ska inte hoppas på något under från Ylva Johansson. Men det krävs att det blir steg i rätt riktning. Det borde hjälpa att alla ansvariga egentligen vet att EU behöver en inte obetydlig invandring för att inte drabbas av befolkningsminskning, åldrande befolkning och långsiktigt växande brist på arbetskraft. En invandring av cirka en miljon om året, som skulle ge ett befolkningstillskott på 0,25 procent per år skulle inte skada alls.

Pär Granstedt

gästtyckare