Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästtyckare: Det skulle behövas en Kafka för att göra den absurda historien rättvisa

Med utgångspunkt i polisens årliga lista över utsatta områden tar LT:s gästtyckare Anders Bäcklander upp hur Södertälje kommun arbetat i Ronna och Fornhöjden.

Annons

Debatten nyligen, efter polisens presentation av utsatta områden, ger nästan intryck av att det är relativt nya problem och att alla är lite tagna på sängen.

Anmäl text- och faktafel

I själva verket har man stött och blött dem i över 30 år. Utredning på utredning har levererats, satsning på satsning har gjorts. Stadsdelarna har varit föremål för en uppsjö avhandlingar och skapat många akademiska karriärer.

Segregationen har givit utredare, forskare, planerare, politiker och entreprenörer otaliga prestigefyllda uppdrag genom åren. Men väldigt lite har hänt på marken. Kärnproblemen har inte påverkats.

Mycket pengar har investerats utan att ha åstadkommit någon strukturell effekt: Storstadssatsningen, Blommanpengarna, Lokala utvecklingsavtalen, you name it.

Avsikten har inte heller varit det, utan snarare att ”hjälpa” fattiga och utsatta.

I grunden har man betraktat områdena som permanenta mottagare av subventioner och hjälp. Bortom räddning.

Varje insats har på så sätt varit diskriminerande i sig självt. Man har inte litat på områdets och invånarnas potential utan betraktat stadsstrukturen som misslyckad och invånarna som hjälpbehövande.

I grunden har man betraktat områdena som permanenta mottagare av subventioner och hjälp. Bortom räddning.

Kommunen och bostadsbolagen gör ingen ”reality check” värd namnet. Därför vet man alldeles för lite om områdenas kvaliteter och möjligheter när man till slut gör förändringar, som därför kan förvärra problemen.

Min erfarenhet från två ”belastade” kommuner med många utsatta stadsdelar är att kunskapen hos kommunledning och stadsbyggnadskontor är rudimentär. Man förstår inte frågans egentliga omfattning, man har inte den kompetensen eller det fokuset.

Läs Tomas Karlsson: Polisen har bättre koll – det gör att Södertälje sticker ut

Både Ronna och Fornhöjden har varit ”målområde” i varsitt EU-projekt. Avsikten med projekten var att ta ett radikalt grepp för första gången sedan stadsdelarna byggdes. Att åstadkomma genuin, medborgarstyrd förändring och integrering med övriga staden. Fysiskt och psykiskt.

Metoden är utvecklad och prövad i länder som är mer framgångsrika än Sverige när det gäller smarta städer.

Trots att kommunstyrelsen fattade besluten att delta så stryptes båda projekten. Ingen budget, ingen styrgrupp med representanter från alla förvaltningar, inget mandat, ingen uthållighet, ingen support från ledningen - snarare motarbetades de medvetet. Det skulle behövas en Kafka för att göra den absurda historien rättvisa.

Samtidigt ”förskingrade” Telgebostäder 240 miljoner kronor i Fornhöjden utan några konsekvenser för de som är betalda för att ta ansvar. En häpnadsväckande prioritering.

Inför dumheten står även gudarna maktlösa.

Anders Bäcklander

gästtyckare i LT, anställd på Södertälje kommun 2008–2014 bland annat som stadsarkitekt