Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästtyckare: Brexit – den brittiska parlamentarismen i kris

LT:s gästtyckare Pär Granstedt analyserar den parlamentariska krisen i Storbritannien.

Annons

Brexit skulle göra ”UK great again”, men i stället börjar processen alltmer bli en nationell förödmjukelse. Den brittiska parlamentarismen, som brukat ses som ett föredöme för världen, verkar oförmögen att hantera den självvalda utmaning som utträdet ur EU medför.

Anmäl text- och faktafel

Men så syftade folkomröstningen 2016 inte till att låta upplysta medborgare på sakliga grunder ta ställning i en avgörande framtidsfråga. Några utredningar med konsekvensanalyser, som inför den svenska EU-omröstningen, hade inte gjorts.

Folkomröstningen var en del av spelet om makten inom Torypartiet. Den dåvarande Toryledaren och premiärministern David Cameron var hotad internt av en stark EU-kritisk falang. Han ville driva saken till sin spets, och hoppades få ett förstärkt mandat. Hela upplägget blev oseriöst. Fakta saknades. Debatten handlade om att svartmåla motståndarna. Förvirringen bland väljarna bara ökade och många googlade i vild förtvivlan sista veckan för att ta reda på vad EU är för något.

Så när det brittiska folkets beslut väl var fattat fick man försöka få en uppfattning, helst en samsyn, om vad det kunde innebära i praktiken. Och det har ju gått sådär.

Parlamentarikernas kritik mot Theresa May, för hennes oförmåga att få till ett beslut, har varit massivt. Men när parlamentet själv tog över ansvaret för processen, gick det inte bättre. Problemet är kanske inte i första hand premiärministern utan parlamentet, som är splittrat också inom de olika partierna.

Det brittiska parlamentet saknar en tradition att kompromissa och skapa breda uppgörelser.

Man kan säga att det finns fyra olika falanger: Hårda brexitörer, som tycker att det är onödigt med ett avtal, mellan-brexitörer (Mays linje), minibrexitörer, som vill ha kvar så mycket samarbete som möjligt, och remainers, som vill stanna kvar. Hittills har varje förslag fått tre av dessa grupper emot sig.

Det brittiska parlamentet saknar en tradition att kompromissa och skapa breda uppgörelser. Den brittiska parlamentarismen bygger på en tydlig majoritetsdemokrati. Valsystemet, med majoritetsval i enmansvalkretsar, slår ut småpartier och ger ofta det vinnande partiet ett mandatöverskott i jämförelse med exakt proportionalitet. Resultatet brukar bli en tydlig regeringsmajoritet och en tydlig opposition. Uppgörelser över partigränserna behövs inte.

Men i Brexitfrågan skär uppfattningarna genom partilinjerna. Det måste bildas en majoritet med delar av Tories och delar av Labour. Men hur får man till det? Ingen verkar veta.

Nu ger EU Storbritannien en ny förlängning tills i höst. Hoppet står till pågående förhandlingar mellan Theresa May och Labourledaren Jeremy Corbyn. Lyckas de komma överens om Brexit, skrivs historia.

Kanske är situationen så kritisk att det omöjliga blir möjligt.

Pär Granstedt

utrikeskrönikör