Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästtyckare: Behöver Södertälje en stadsarkitekt?

LT:s gästtyckare Anders Bäcklander resonerar kring arkitektur och kommuners behov av en dedikerad stadsarkitekt.

En stadsarkitekt är en roll, inte en titel. I Södertälje var stadsarkitekten också chef för bygglovsenheten vilket är vanligt. Bygglov är det sista ledet i en byggprocess och placeringen röjer en syn på rollen som är mycket snäv.

För mig handlar arkitektur om hela komplexiteten, från översiktsplan till bygglov, över program och detaljplan. Arkitektur handlar inte bara om färg och form utan mycket mer om var man bygger, vad och varför, för vem och av vem, vad ska byggnationen åstadkomma för helheten, hur förhåller den sig till miljö, hälsa och integration.

Hus går att riva, men fysiska strukturer lever länge. Därför måste någon följa dessa frågor hela vägen från de första idéerna till slutförandet. Det kräver naturligtvis samarbete med många andra kompetenser inom och utom kommunen.

När jag drev översiktsplanen i Södertälje var tanken att den gav den yttre ramen för exploatering i kommunen. Men den behövde en strategisk fortsättning för att fungera. Till exempel en arkitekturstrategi som förutskickades.

En strategi behöver inte vara alltför omfattande eller komplicerad utan det viktiga är att den är förankrad i den politiska organisationen, att man verkligen vill ha den och är beredd att följa den.

På första mötet i stadsbyggnadsnämndens presidium, efter att översiktsplanen hade antagits i kommunstyrelsen, diskuterades ett projekt som gick stick i stäv mot planen. Efter det tråkiga resonemangsäktenskapet med översiktsplanen verkade nämnden vilja återgå till sina sexigare älskarinnor, villigare och mindre krävande.

Det är med arkitektur som med yttrandefriheten, man hyllar den energiskt i högtidstal, men ställd inför verkligheten viker man sig.

Innan jag ”slutade” i kommunen hann jag skriva ett utkast till arkitekturstrategi. Jag citerar ur inledningen: ”Arkitektur skapar den fysiska ramen för våra liv, den skapar mening och förståelse. Det handlar inte bara om visionära märkesbyggnader som kan väcka uppmärksamhet även utanför kommunen, utan mer om den scen där vardagen utspelar sig. God arkitektur är relaterad till möjligheterna till ett gott liv, försörjning, aktivitet, möte mellan människor, socialisering till medborgare och ytterst om demokrati.”

Planering är arkitektur i stor skala och är intimt förknippad med integration. De EU-projekt som Södertälje drev i Ronna och Fornhöjden handlade om att tillsammans med medborgarna, forskningen och goda exempel från europeiska grannar skapa förutsättningar för ett bättre liv. Tyvärr föll den säden på hälleberget.

Det är med arkitektur som med yttrandefriheten, man hyllar den energiskt i högtidstal, men ställd inför verkligheten viker man sig.

Anders Bäcklander

gästtyckare i LT, anställd på Södertälje kommun 2008–2014 bland annat som stadsarkitekt