Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fyra år efter Islamiska statens folkmord

Annons

Det har nu gått fyra år sedan Islamiska staten (IS) i Syrien och Irak gjorde sig skyldig till några av vår tids värsta brott mot mänskligheten. Än i dag upptäcks nya massgravar, där tusentals offer för terrorsekten skyfflades ner under några få augustiveckor 2014. Fortfarande saknas 3 000 kvinnor och flickor, många av dem kidnappade och tvingade in i sexslaveri.

Folkmordet 2014 var ingen tillfällighet. Den islamiska extremismen var på frammarsch långt tidigare och tumskruvarna mot etnoreligiösa minoriteter, såsom kristna (assyrier/syrianer/kaldéer), hade redan dragits åt. När jag själv besökte Irak innan 2014 fick jag träffa kvinnliga kristna studenter som berättade om de spottloskor de fick motta och hur de, av sina lärare på Mosuls universitet, uppmanades avsluta sina studier. Jag har också träffat kristna som sagt att de aldrig kommer att återvända till Mosul. De har nämligen terrorn i färskt minne, de minns bland annat hur regionens tidningar kallade dem ”orena” och ”otrogna”.

Av Mosuls tidigare 100 000 kristna invånare har knappt en enda återvänt. Därmed har stadens etnoreligiösa mosaik för all framtid gått förlorad.

Lite ljusare ter sig framtiden på Ninevehslätten. Två år efter att området befriades från IS har nästan hälften av alla familjer återvänt och 35 procent av byggnaderna återställts. Och med det åtminstone en del av de kristnas historia i regionen – en historia som sträcker sig tusentals år tillbaka i tiden.

Den hoppingivande utvecklingen till trots möttes jag vid mitt besök i juni av en påtaglig oro bland dem som nu återvänt efter flera års tillvaro i flyktingläger. Minnet av hur en avväpnad kristen lokalbefolkning lämnades åt sitt öde när såväl irakiska som kurdiska trupper retirerade inför IS avancerande dödspatruller är fortfarande starkt, och människor säger rakt ut att det behövs säkerhetsgarantier för att de ska våga stanna kvar på sina förfäders mark.

Så länge som islamisk extremism tillåts förgifta hjärtan och hjärnor hos den breda massan kommer framtiden för områdets etnoreligiösa minoriteter vara hotad.

Tyvärr finns inga sådana långsiktiga garantier i dagsläget. Och så länge som islamisk extremism tillåts förgifta hjärtan och hjärnor hos den breda massan kommer framtiden för områdets etnoreligiösa minoriteter vara hotad. Det räcker därför inte med att enbart bekämpa den våldsbejakande extremismen när den visar sig. Ett omfattande och förebyggande arbete med att förändra attityder är ett måste för att förhindra en utrensning av Mellanösterns kristna och andra minoriteter. Konkret måste detta arbete syfta till att uppnå:

• Rättvisa för folkmordets offer, på så vis att de som varit delaktiga i förföljelsen av etnoreligiösa minoriteter måste ställas till svars.

• Fullständiga medborgerliga rättigheter för alla oavsett religiös åskådning.

• Nolltolerans mot hatbudskap i media och åtgärder mot radikala moskéer.

• Stärkt interreligiös dialog för att bistå det islamiska ledarskapet i arbetet mot extremism.

• Satsa på utbildning

För Ninevehslättens och hela Mellanösterns etnoreligiösa minoriteter är dessa åtgärder inte enbart en fråga om förbättrade livsvillkor – de är en fråga om överlevnad.

Åtgärdernas efterlevnad är avhängig politisk vilja. Om viljan finns vet bara Mellanösterns politiska ledare. Att viljan ska finnas – det kommer Kristdemokraterna aldrig sluta kämpa för.

Lars Adaktusson (KD)

Europaparlamentariker

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons