Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Full fart mot 100 för skräddaren Lennart

Järna har, snart, sin egen ”Hundraåring” i Lennart Johansson, 95 år i dag.Den pigga skräddaren från norra Dalarna som aldrig slutat sy.

Annons

”Det gick åt helvete från början”. Så inleder 95-åriga Lennart sin livshistoria – med ett leende.

En man med ett mustigt språk, otroligt minne – och med fantastisk glimt

i ögonen berättar. En man vars historier påminner om huvudpersonen Allan Karlsson i Jonas Jonassons roman ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”.

– När jag föddes på vintern 1921, var det kallt som (plats för svordom) hemma i Horrmund, norr om Sälen. Jag föddes för tidigt, så de la in mig i ugnen första dagarna, som en kuvös. Jag hade fel på foten och det upptäckte de när jag var fem. Så jag skickades till vanskaptsanstalten Norrbacka. Jag minns den hemska operationen än i dag (ny plats för svordom).

Lennart Johanssons uppväxt var hård. Pappan hängde sig när han var sju och bröderna, och även lille Lennart, fick arbeta i skogen med att kola ved, i kolmilor.

– Jag gick sex år i skola, men fick arbeta extra hela tiden. Jag var i skogen alla loven, bodde i en koja.

En dag kom beskedet från kommunen: Lennart skulle till Stockholm. Det fanns en skräddarutbildning på vanskaptsanstalten.

– Jag ansågs för svag för att jobba i skogen, så det var bara att sätta sig på tåget. Det var 1936 och jag flyttade helt ensam till Stockholm.

Han berättar om hårda dagar, att han med sitt handikapp aldrig kunde sätta sig i skräddarställning. Om hur han tjänade nödvändiga extrapengar genom att tvätta de andra elevernas skjortor. Om hur han cyklade hem till Dalarna på loven, en resa på tre – fyra dagar på en damcykel.

En karriär via Stockholms alla möjliga skräddare och modehus, även päls- och skinntillverkning.

– Jag sydde en ozelotpäls till frugan. Men den vågade hon aldrig använda. Nej, jag slutade med pälsar, det blev ett sådant ståhej. Men jag jobbade så att ögonen blödde

under de bästa åren, säger han och visar sitt fina syrum med flera olika symaskiner

i källaren.

Han sitter i sitt perfekt städade vardagsrum, välstruken duk, tavlor från Dalarna på väggarna, en Moraklocka. Han bjuder på kaffe och bullar. Tårtan hinner han aldrig bjuda på. Orden bara rinner ur honom. Årtal, bilar, dråpliga fisketurer, husbyggen.

– Om jag får någon hjälp? Varför skulle jag ha det? Jag klarar mig. Jag har gott om tid att städa, tvätta och laga mat. Det går fint.

Han gifte sig 1940 med Birgitta från Härkeberga. Fick två barn (som alltså är pensionärer i dag). Men Birgitta dog knall och fall.

–Jag träffade en ny dam och gifte om mig. Aina var från Södertälje, så vi flyttade hit till Järna 1982. Men hon blev också dålig. Jag skötte henne här hemma de sista fyra åren.

Nej, så mycket för att ta hjälp har han aldrig varit. Fast för tre år sedan såg han till att hans artrosdrabbade knä blev opererat.

– Jag bråkade så in i (svordom) och till sist opererade de mig. Det blev bra.

I Järna är han mest känd som fiskar-Lennart. Aktiv i flera fiskeklubbar. Både på sommaren och vintern. En del minns nog också de fina bilar som ibland stannat utanför huset i Eneområdet.

– Jag hade en del prominenta kunder. Wallenbergarna, bland annat. De kom hit med sina kostymer. Och några gånger fick jag följa med dem på deras fiskeresor. De hade egna sjöar man fick fiska i. Men där fick jag aldrig något. Han var aktiv jägare också, i gamla hemtrakterna i norra Dalarna ingick han i jakt-laget i 40 år, men han slutade

jaga för tio år sedan, då hans slutstycke försvunnit i en flytt.

– Men jag hann med att skjuta 16 älgar i alla fall, säger han med ett kisande leende.

I garaget står hans sjätte bil.

–Jag skulle gärna köpa en husvagn också, om det fanns några till bra pris. Jag hade husvagn i alla år tills den blev påkörd av en lastbil utanför Sala. Det är den enda gång jag varit inblandad i en trafikolycka.

I morgon ska han åka till sin dotter för att bli firad. Att köra bil genom Stockholm till Bålsta är inga problem.

– Varför skulle det vara det?

Skräddare utan skräddarställning

Namn: Lennart Johansson.

Ålder: Fyller 95 år i dag.

Familj: Änkeman (två gånger). Två barn, fyra barnbarn.

Bor: I eget hus i Järna sedan 1982, uppväxt i norra Dalarna, sedan Stockholm, Solna, Sundbyberg, Tullinge, Bålsta.

Sysselsättning: Pensionär, arbetade som skräddare

i över 75 år i Stockholm, och hemma i Järna. Har kvar syrum i källaren, hjälper kompisar,

Fritid: Fiske. Är med i tre lokala fiskeklubbar. Tidigare husvagnsman.