Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fredrik Thorslund: Vill Sjöstedt verkligen ge mig mer studiestöd?

I förra veckan satt jag på middag med några vänner. Som i en klichéartad satirteckning över den digitaliserade samtiden satt vi alla med ansiktena ner i fluorescerande iPhone-skärmar under bråddjup tystnad.

Vi hade inte fastnat i något skrytbilds-flöde på Instagram. Någon hade på förekommen anledning tagit fram Tink – en mobilapplikation som kartlägger din privatekonomi i hårresande detalj. Där syns sammanställningar över egna inkomster och utgifter, pedagogiskt kategoriserat i färg under rubriker som "Mat & Dryck", "Boende & Hushåll" och "Shopping". Det är alltså ett kvitto på din hushållningsförmåga och dina ekonomiska prioriteringar.

Nu förhåller det sig så, att vi alla är studenter. Därmed hade kanske någon gissat att de största utgiftsblocken hade haft titeln "Studentbokhandeln", "Ikea" eller "Svenska matrebellen". Men utan att kasta mina vänner under bussen så kan jag nog konstatera att utgiftssidorna, för oss alla, präglades av – vad ska man säga – mindre praktiskt betingade utgifter.

Jag vill inte hävda att vi är representativa för alla Sveriges studenter, men vi är nog heller inte extremavvikelser. Vi får studiemedel i form av bidrag och lån, och på sommaren arbetar vi för att kunna försörja oss under de månader då vi inte har rätt till ekonomiskt stöd. Man rättar mun efter matsäck – spenderar pengar när det finns och lägger undan om det blir över. Man gör matlådor, snyltar på en kompis Netflix-abonnemang och dricker ljummen öl på en studentpub.

Man vänjer sig, som Kjell Höglund sade. Det är ingen trist tillvaro, men det är en tillvaro som kräver ekonomisk planering.

Särskilt farligt är glappet mellan sista CSN-utbetalningen i maj och första semesterlönen, ofta i juli. Det är en lågkonjunktur som drabbar student-Sverige med samma hänsynslösa punktlighet som det östasiatiska plommonregnet, och ingen student med mer erfarenhet än en nykläckt recentior blir längre överraskad när kontot visar lägre saldo än vad det finns dagar kvar till löning.

Denna ekonomiska prövning uppmärksammas nu också av Jonas Sjöstedt (V) – som för övrigt gästar Södertälje under tisdagen. I sitt sommartal i Umeå i helgen föreslog vänsterpartiledaren utökat studiestöd – ett semestertillägg à cirka 1 584 kronor som utbetalas i juni. Detta efter att Sjöstedt under föregående sommartal utlovat en höjning av studiebidraget med 300 kronor, som kommer att träda i kraft nu i höst. Enligt partiet kommer satsningarna leda till en bättre tillvaro för studenter, och ge presumtiva studenter starkare incitament att börja studera.

Jag tänker inte ifrågasätta att det finns studenter som lever på marginalerna, vars budget står och faller på ett par hundralappar. Andra, liksom jag själv, kan nog rationalisera en del i sin budget innan det blir nödvändigt med extra stöd.

Så om man, liksom Sjöstedt, företräder en mer aktiv omfördelningspolitik – varför inte rikta stödet dit det behövs? I stället för att krydda den allmänna stödnivån med ett par hundralappar i månaden – varför inte göra en behovsprövning och betala ut mer till de som faktiskt är hårdare ekonomiskt ansatta?