Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fredrik Thorslund: Tillsammans är starkast när det stormar – Sverige behöver EU

Annons

Högsommarens eldsvådor är förbi, och i veckan lämnade de sista internationella brandstyrkorna landet.

Nio länder bistod Sverige i släckningsarbetet. Tyska helikoptrar kallades in över Härnösand och polska brandbilskonvojer kom tågande genom landet på väg till Härjedalen. Italienska vattenbombplan flög över Hälsingland och danska brandmän avlöste svenska.

Läs även: Södertälje kommun ställer upp för de polska brandmännen

Det största samlade släckningsstödet i EU:s historia har just avslutats.

Det är en nyhet som verkar ha drunknat bland notiser om hävda eldningsförbud och friska väderprognoser. Men finns det någonting att ta med sig från högsommarinfernot så är det detta.

När Storbritannien lämnade EU talades det mycket om vad EU är och bör vara. Även i Sverige blossade en kort "Swexit"-debatt upp, om än mer trendriktig än seriös.

Men både till höger och vänster finns alltjämt etablerade politiker som ställer sig emot EU-samarbetet. Under torsdagens partiledarintervju i Ekot bekräftade till exempel Jimmie Åkesson (SD) att hans parti alltjämt vill ha Sverige ut ur EU.

Somliga unionsskeptiker må ha sobra invändningar kring institutionell kompetensfördelning och demokratisk legitimitet. Men tyvärr tyngs den konstruktiva debatten kring EU ofta ned av trångsyn och flottig, självgod arrogans.

Mest provocerande av de argument som florerat i Swexit-träsket är detta: Vårt land betalar in en massa pengar till EU utan att få lika mycket tillbaka.

Resonemanget är lika provocerande kokett som det är historielöst.

Som om EU var en investeringsfond. Som om det någonsin handlat om pengar.

Ju starkare vi knyter banden mellan oss, desto fastare står vi när det stormar.

Efter många årtionden av krig och förödelse bildades den ursprungliga europeiska unionen, kol- och stålgemenskapen, i princip för att hindra fransmän och tyskar från att starta krig mot varandra. Så småningom slöt fler länder upp. Unionen växte, de samarbeten som initierades i mitten av 1900-talet fördjupade och förgrenade sig.

I dag är EU ett storskaligt och mångfacetterat samarbetsprojekt utan dess like. En enkel handelsunion har förvandlats till en ultrakomplex internationell sammanslutning med 28 medlemsländer (snart 27) och ett sextiotal egna institutioner och organ. Vi har etablerat en inre marknad med fri rörlighet, en egen valuta och samordnade lagstiftningar inom allt från miljö till konsumentskydd.

Men stommen i det europeiska samarbetet är detsamma nu som då. Ömsesidig respekt och förtroende mellan länder främjar fred och utveckling. Och ju starkare vi knyter banden mellan oss, desto fastare står vi när det stormar.

Det var alltså detta vi fick se prov på under sommaren, när Sverige brann och fick ta emot det största samlade släckningsstödet i EU:s historia.

Så visst, låt oss tala om EU, låt oss tala om kompetens och maktdelning. Men lämna den näriga Joakim von Anka-attityden åt fondmäklarna. EU är någonting annat.

Annons