Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fredrik har kämpat sig tillbaka till livet

– Jag bryr mig inte om tävlingar. Men jag vill kunna springa igen. Det är mitt liv.Elitlöparen Fredrik Berglund, 33, är tillbaka i Södertälje efter en halv höst på Danderyds sjukhus. Han är tillbaka hemma. Och till livet.

Annons

Under sju dagar var Fredrik borta. Från livet.

Under ett av många träningspass sprang han och träningskompisen Simon Karlsson över ett övergångsställe på Klockarvägen. Men bilen på vägen stannade inte. Det blev en våldsam kollision.

– Jag minns ju ingenting, men har sett bilderna och fått det berättat för mig. Jag måste ha hoppat upp, för framrutan krossades.

Också elitlöparen Fredriks bäckenben, revben, lunga, och urinblåsa krossades. Och kanske en fortsatt löparkarriär.

Huvudet fick också en smäll. Fredrik tuppade av. Sju dagar senare vaknade han på sjukhuset.

– Det märkliga är att det första jag tänkte på när jag vaknade var att jag glömt betala räkningarna. Och att jag inte hade någon känsel i benen. Det var läskigt, men det var för att jag fått för mycket smärtstillande. Jag trodde att det hela var en mardröm i flera dagar.

Den hjärnblödning han fick visade sig inte ge några men. Men det var på grund av huvudskadan han hamnade på en specialistavdelning på Danderyd, bland strokepatienter.

Hur bra bäckenbenet blir är ännu oklart. Inte förrän veckan före jul togs metallställningen som skruvat ihop hans bäckenben av. Nu kan han gå med kryckor.

– Om jag får välja är jag hellre klar i huvudet med en sargad kropp, än tvärtom. Men målet är att komma tillbaka. Att kunna springa igen. Så jag rehabtränar så mycket jag kan och får här på sjukhuset, sa han när LT besökte honom där.

– Alltså, jag var inte direkt biffig innan, men nu väger jag nog bara 55 kilo, säger han och ler.

En backe i sjukhuskorridoren blev den första träningen. Mycket armträning och kondition i början.

– Jag älskar att träna. Armcykel är något jag lärt mig gilla.

Trots att hans liv förändrades drastiskt har han hela tiden tänkt positivt. Han vill tacka alla som hjälpt honom, i vården, men också kompisar som kommit på besök.

Faktumet att han var så pass vältränad, med ett så starkt hjärta, gjorde att han klarade sig bra.

När LT besökte honom på Danderyd var han så tunn. Han låg stilla med ställningen över magen, och man kunde skymta tatueringar på magen, och på underarmarna. Drakar, skyddsänglar, samt citat från avlidne hockeymålvakten Stefan Liv.

– Den tatueringen blev klar en vecka före olyckan, säger han och tänker på vad som hände Stefan (avled i en flygkrasch).

– Vi skissar på en ny tatuering med datum och annat från min olycka, i den tatueringen ska Simon vara med.

Träningskompisen Simon Karlsson, som är brandman, gjorde första hjälpen innan ambulanshelikoptern kom. Men under nästan hela perioden då Fredrik låg på sjukhus var Simon utomlands på semester.

LT var med när de träffades igen. Ett kärt möte, nu hemma i Fredriks lägenhet dit han kom några dagar före jul.

LT:s fotograf Urban Brådhe, som var tidigt på plats vid olyckan, har visat upp flera än den olycksbild som LT publicerade dagen efter olyckan, för Fredrik.

– Men det kändes ingenting, faktiskt, att se sig själv ligga livlös där på marken.

Efter att ha hjälpt Enhörna IF som funktionär på en tävling ville Fredrik springa lite med Simon, den där soliga lördagseftermiddagen. Simon tyckte det räckte med en mil, men Fredrik, som är ultramaratonlöpare och ofta springer fyra, fem mil varje helg, propsade på att springa en halvmil till. Via Geneta, över Klockarvägen.

– Jag har aldrig varit rädd för trafiken, inte sett mig om extra på övergångsställen tidigare. Men i fortsättningen lär jag titta extra, se till att bilarna verkligen stannar.

Han vill inte prata om förarens roll så länge det är ett polisärende. Men han hoppas att alla i trafiken tänker till när man ser och hör hans historia.

– Det är sjukt viktigt med reflexer, och lampor. Men de som kör måste vara uppmärksamma vid övergångsställena.

I somras blev Fredrik SM-tvåa på 100 km (Ultramaraton), hans absolut största bedrift och merit. Han sprang tio mil på sju timmar och femtiotre minuter.

– Jag var inte långt efter segraren. Men Jonas Buud (svensk som är bäst i världen), var inte med. Han är nog en och en halv timme bättre.

Fredrik, som är uppväxt i Enhörna, och som spelat fotboll i EIF i många år, började löpträna på allvar 2007. Hans maratondebut gjorde han på 2.50, Lidingöloppet (30 km i terräng) har han klarat på 1.50.

– Jag älskar att springa, speciellt känslan efteråt. Nej, jag är inte direkt snabb, men seg.

Han kunde vara bitter, men ser i stället fram emot att få komma ut igen. Träffa sin lilla hund, få arbeta på Södertälje sjukhus igen. Kuta i Kusens backe tidigt på morgonen, lyssna på fåglarna.

– Visst har jag fått en andra chans. Hoppas bara benen bär mig.

Långdistanslöpare i Enhörna IF

Namn: Fredrik Berglund.

Ålder: 33 år.

Bor: I Rosenlund. Uppväxt i Enhörna.

Familj: Bor ihop med Jack Russeln Fanny. Singel.

Intressen: Löpning, övrig sport, film och hundar.

Aktuell: Duktig långdistanslöpare i Enhörna IF som var nära att mista livet när han blev påkörd av en bil i Geneta.